| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TRÄFFA träf3a2, v., förr äv. DRÄFFA, -ade (Svart G1 37 (1561) osv.) ((†) pr. sg. -er Schück Wivallius 1: 202 (i handl. fr. 1636), VDAkt. 1689, nr 1001; pr. sg. pass. -s Achrelius Mor. B 4 a (c. 1690: treffz); ipf. traf SvD(A) 3 ⁄ 3 1965, s. 14; traff Stiernhielm Cup. 9 (1649, 1668), Strix 1904, nr 40, s. 1; träffte 2Saml. 21: 42 (1669), Bondeson Glimm. 155 (1892)); o. TRÄFFAS träf3as2, v. dep. -ades, äv. (vard.) pr. sg. träffs. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (numera bl. mera tillf., Landsm. II. 3: 92 (1887: påträffare) osv.).
I. tr.
1) nå l. komma fram till l. i beröring med l. (efter verklig l. tänkt rörelse l. verksamhet) ha verkan på (ngn l. ngt) l. uppnå (ngt) (som avsetts).
a) om (föremål använt ss.) projektil l. vapen l. om ngns hand l. om slag l. hugg l. stöt l. om person som utdelar slag osv.: slå mot (ngn l. ngt) (på siktat l. måttat ställe) (o. skada), pricka (se PRICKA, v. IV 4); vidröra l. stöta emot; ofta med prep.-uttr. som närmare anger den l. det som åstadkommer l. berörs av träffen; äv. utan obj.; äv. bildl. Stenen träffade (henne) i ögat. Han träffades av två kulor l. ett slag l. en raket. Jag träffade bollen med handen l. klubban. Svart G1 37 (1561). Tilståendes fuller Wachtmästaren, det han med sin wäria stuckit in genom springan, men .. at han intet kunde weta om han träffat Trumslagaren eller intet. ConsAcAboP 6: 453 (1689). Hvem har rätt? – Det plär väl mäst / Den Bevisarn, hvars Kanoner / Skjuta längst och träffa bäst. Leopold (SVS) I. 2. 1: 294 (1795). Ufwen kan träffas med skott om dagarna. Greiff Jagt 50 (1821). Om bollen träffar målstängerna och återstudsar i banan anses den fortfarande vara ”i spel”. Balck Idr. 1: 138 (1886). De vacklade när de gick, de talade förvirrat / träffade mitt i hjärtat av lyckans trollskott. Martinson GräsThule 80 (1958). Ryttaren faller av, ett skott avlossas och träffar en demonstrant i armen. Henschen SkuggBrott 105 (2004). — särsk. i fråga om (försök att nå) lyckosam utgång i tävlan l. spel.
α’) i fråga om målskjutning (äv. bildl.), i sådana uttr. som träffa mål(et) (jfr MÅL, sbst.5 2), träffa prick(en), se PRICK, sbst.1 3 a, e slutet, förr äv. träffa (i) fläcken l. på fläck, se FLÄCK, sbst.1 5. Att det måhl, som hoos Kongl. May:t .. syfftar effter, snart må träffas till samma den högstes ähra. Banér GenGuvBer. 102 (1665).
β’) spelt. i fråga om kort- l. brädspel o. d.; äv. i fråga om biljard, i uttr. träffa full boll (jfr FULL, adj. 6 g), träffa mitt på boll. HBiblSällsk. 2: 105 (1839). Att ”träffa” vill .. (i brädspel) säga att nå just dit med ögonen på den ena eller andra tärningen. Wilson Spelb. 271 (1888).
b) (†) möta (ngn) i strid; äv. abs. l. med obj. ersatt av prep.-uttr.; särsk. i uttr. träffa med l. mot ngn, strida med resp. mot ngn; ss. vbalsbst. -ande i sht konkretare, om enskild sammanstötning l. strid (jfr TRÄFFNING, sbst.2). Huru Admiralerne mehra lade sigh win om at optaga Kopfahrter (dvs. handelsfartyg) än dräffa medh Fienden. Girs E14 44 (c. 1630). Ty största delen af wåra Squadroner hafwa 8, en del 11, och somliga 15, inemot 17 gånger med stor vigueur träffat. HC11H 1: 107 (1677). Hwad .. Crispin angår .. så kom han med sitt folk .. och träffade wårt partie några mil på denna sidan Baresoff. Roland Minn. 110 (c. 1748). Sedan Konungen såg, at träffandet skulle börjas på wänstra Flygelen, ändrades ställningen. Loenbom Stenbock 1: 46 (1757). Om tvänne lika starka Corpser Cavalerie träffa mot hvarandra; den ena på 3 leder och den andra på två leder, bör den förre förlora. KrigsmSH 1798, s. 176. Dalin (1854).
c) allmännare, med sakligt subj.: (med kraft) stöta på l. emot (ngt), komma i kontakt med; äv. om linje: tangera; äv. abs. Styremannen strax han kende skeppet dreffadhe, gaff han aff förskreckelse sigh åter affwogh i siöen. Svart G1 92 (1561). Concentrerad ren vitriols syra röker ej förr, än den träffar fucktighet. Scheffer ChemFörel. 14 (c. 1750). Hvarje annan rät linie, som icke går genom .. (cirkelns medelpunkt) men med begge ändarne träffar periferien, (kallas) Chorda. Almqvist Geom. 11 (1833). Nalkas du udden, som nu tycks träffa det mötande landet, / Öppnas en vidare rymd af vatten. Runeberg (SVS) 3: 132 (1836).
d) om ljus(stråle) l. blick l. ljud o. d.: nå l. falla på (ngn l. ngt), drabba. Eurén Kotzebue Cora 26 (1794). (Berzelius) Kom så till Upsala, fick höra talas om en vetenskap, som kallades kemi; likt Paulus träffades han af blixten och om några år var han den sektens hufvudman. Hultin Minn. 7 (1872). (Armfelts) egenskaper skulle säkert äfven .. (i Finl.) hafva gjort honom bemärkt; men konung Gustafs öga hade icke träffat honom, åtminstone icke så tidigt. Tegnér Armfelt 1: 13 (1883). (Sv.) Ett ljud träffar örat (t.) ein Ton schlägt ans Ohr. Auerbach (1915). Den skarpa vintersolen träffade henne rätt i ansiktet och hon blinkade irriterat och yrvaket. Ingemarsson SmåCitr. 17 (2004).
e) (†) om brev l. underrättelse o. d.: nå l. komma fram till (ngn); äv. om person: nå fram till (visst mål). Tå hon i mörkningen fått malit och hem åth reest, men träffade Skatelöff först om morgonen i soolupgången. VDAkt. 1680, nr 344. Min bästa vän. I ovisshet om något bref ännu kunde träffa dig i Paris, uphörde jag med correspondancen. Kellgren (SVS) 6: 291 (1790). Dessa underrättelser träffade kronprinsen kort före ankomsten till Stralsund. 3SAH 3: 221 (1888).
f) [med anslutning till a] (numera bl. mera tillf.) om fysisk l. andlig påverkan ss. förstörelse l. olycka l. sjukdom o. d.: falla l. komma över (ngn l. ngt); drabba; hemsöka; förr särsk. i uttr. vara träffad på ngn; ofta i pass. (jfr g); äv. förbleknat, äv. om ngt positivt, särsk. i uttr. turen l. lotten träffar ngn, det blir ngns tur resp. lotten faller på ngn; jfr BETRÄFFA I 1 a, b. Thetta Gudz wredhes Straf, är icke allenast på Menniskian, vthan och för hennes skul, på Elementerne och andra Creatur .. hårdelighen träffat. Palmchron SundhSp. A 4 a (1642). Tå tildömmes .. Bonde eller andre, som den olyckan träffar, Brandstudh aff Häradzhöffdingen. Schmedeman Just. 746 (1681; rättat efter orig.). Dock att han befordras till capitains lön och indelning, när touren honom träffar. 2BorgP 6: 258 (1738). Tilsyn öfwer de siukdomars beskaffenhet, som träffa boskapen. Berch Hush. 90 (1747). En af rikets herrar .. träffades juldagen af ett slaganfall. Hellberg Samtida 5: 150 (1871). (I kärrmarkernas) närhet träffar frosten svårast. Sandström NatArb. 2: 151 (1910). Då träffades Juda stam av lotten. Jos. 7: 16 (Bib. 1917).
g) med försvagad innebörd: (komma att) syfta på l. gälla l. angå l. ha effekt på l. beröra l. passa in på (ngn l. ngt) (jfr BETRÄFFA I 2); numera i sht om (med sanningen överensstämmande) utsaga l. omdöme o. d.; äv. abs.; äv. om person, dels i det pass. uttr. träffas av ngt (jfr f), slås l. frapperas av ngt, dels i uttr. känna sig träffad, känna sig berörd l. åsyftad l. utpekad (o. anklagad), ta åt sig. Hon såg inte det minsta träffad ut. Där träffade han l. hans ord en öm punkt. Det svaret träffade. HC11H 10: 23 (1671). Menniskones Son är kommen till att söka det som förtappadt var. Ack att han måtte också hafva funnit dig, hafva träffat dig i ditt innersta hjerta. Thomander 1: 248 (1850). (Jag kände mig) träffad af de förebråelser jag i går fick uppbära af Philip. Strindberg Brev 1: 97 (1872). (Det framgår) att tullagstiftarne velat i främsta rummet träffa förbrukningen af sådana artiklar, som konsumeras af den förmögnare klassen. NDA 23 ⁄ 11 1876, s. 2. Hon hade aldrig förr än nu träffats af skilnaden mellan de förfallna, bofälliga kojorna .. och det ståtliga gamla slottet. Edgren Lifv. 1: 100 (1883). Fem drängar .. hade känt sig träffade genom Eeks pålysning från predikstolen av deras skadegörelser och självsvåldiga tilltag. KyrkohÅ 1941, s. 182.
2) i oeg. l. bildl. anv. av 1: (lyckas i sina strävanden l. i sin avsikt att) finna l. råka (ngn l. ngt) l. uppnå (visst resultat l. förhållande) l. uttrycka l. återge (ngt) på sätt som anses rätt l. likt l. passande.
a) finna l. påträffa l. råka på (ngt); i pass. stundom liktydigt med: förekomma (se FÖREKOMMA, v.1 I 7), stå att finna; numera i sht i den särsk. förb. TRÄFFA PÅ. HSH 6: 152 (1658). När de något oskick af wicktighet och wärde träffa, skola de det till magistraten berätta, men alla små brått och fehl måge societetens äldste och bijsittare sielfwe afgiöra. 2BorgP 5: 408 (1734). Denne wäg war den stenigaste wi hittils träffat. Ödmann MPark 332 (”232”) (1800). En qväll .. träffade vi det allmänna härberget redan besatt af resande. Palmblad Nov. 2: 204 (1841). Man träffar i dikten ett par ord, som synas vara alldeles specifikt rugmanska. 3Saml. 8: 18 (1927). Svepskrinet .. tillhör lapparnas karakteristiska utrustning och träffas även i Finland samt norra och östra Norge. Granlund Träkärl 19 (1940). SvHandordb. (1966).
b) finna l. få tag i l. fatt på l. råka (ngn); sammanträffa med l. möta (o. få personlig förbindelse med); särsk. i uttr. (inte) träffa ngn hemma; i pass. närmande sig l. övergående i dep.: vara anträffbar (jfr III 2). Hon träffas kl. 14.00. Jag träffar dig nog! Vi träffade varandra på stan. Schück VittA 2: 59 (i handl. fr. 1674). Som iag intet träffade Högwördige Hr Biskoppen hemma, måste iag detta skrifftel(ige)n föredraga. VDAkt. 1698, nr 98. Det är billigt at en tjensteman har ett wist Boställe, där han kan sökas och träffas när hans tjenst behöfwes. VDAkt. 1795, nr 36. Det var bra att jag träffade hr protokollssekreteraren, och nu ber jag herrn hjelpa mig. Hellberg Samtida 8: 194 (cit. fr. 1848). Vägrar lastemottagaren att mottaga godset eller är mottagaren icke att träffa, åligge bortfraktaren att (osv.). SFS 1936, s. 434. Jag måste också hinna äta innan jag var tillbaka klockan tre för att träffa Börje. Gustafsson FamF 55 (1975). Hon blev tyst. Så du menar att du har träffat någon annan? sa hon sedan med svag röst. Stensdotter ArnesKiosk 160 (2004).
c) i fråga om att (lyckas) komma på l. finna rätt sätt l. rätt mening l. det rätta o. d.; ofta utan obj., dels i förb. med adv., i sådana uttr. som träffa rätt, komma l. gissa rätt, förr äv. träffa (så) väl, lyckas (så) väl, dels i utropet träffat!, rätt (gissat)! Där träffade du rätt. Vthi Danmarck, thet låtes the weta alt slett, / Men iag fructer the dräffe icke halffparten rett. Svart Gensw. E 4 b (1558). (Hantverkaren) fordärfwar monga stycken, förr än han treffer thet rätta sättet. Schück Wivallius 1: 202 (i handl. fr. 1636). At de någon gång uti sine rådslag ej aldeles träffat Riksens Ständers rätta mening. 2RARP 14: 399 (1743). Enär du besluter at giffta dig, så Gud låte dig träffa så wähl, som jag, ty jag är nögd som en Printz. ÅgerupArk. Brev 27 ⁄ 4 1753. Dottren … dottren … ”Har pengar”, inföll jag. ”Träffadt!” svarade Wingenblixt, skrattande. Braun Z 223 (1858). Att vår uppskattning af prisstegringen verkligen i hufvudsak träffat det rätta. Cassel Dyrtid 102 (1917). — jfr RÄTT-TRÄFFANDE. — särsk.
β) (numera bl. tillf.) i uttr. träffa sanningen (jfr SANNING 4), (med sin tanke l. sitt uttalande o. d.) (lyckas) finna sanningen om ngt. Lärda som mindre hafwa träffat sanningen än de äldre Gräker. Rudbeck D. Ä. Atl. 1: 441 (1679). Om det varit möjligt, att den förste lagstiftare genom sitt snille omfattat allt, och i allt träffat sanningen, hvad (osv.). Rosenstein 2: 245 (1789). Vi tro att författaren i ingen ringa mån träffat sanningen. Samtiden 1871, s. 334.
γ) (†) i sådana uttr. som träffa tiden l. träffa (den) rätta tiden, komma i tid l. i rätt ögonblick. Om någon på Landzbygden kommer seent, och witterligit .. är, at han, såsom långt boendes ifrån Kyrckian, intet har hördt ringningen, eller kunnat så just träffa tijden, så (osv.). Schmedeman Just. 1144 (1687; rättat efter orig.). Där Han träffat rätta tiden, går han hem med 5 à 6 pund fisk. SmålHembygdsb. 1: 30 (1749). Nordforss (1805).
d) framställa l. avbilda (ngn l. ngt) l. uttrycka (ngt) korrekt l. precist l. verklighetstroget; särsk. dels om konstnär o. d., dels om avbildad person l. porträtt o. d.; äv. om översättare l. författare o. dyl. (l. alster av sådan); särsk. i uttr. (vara) väl träffad, (vara) lik l. korrekt l. bra gjord. VDAkt. 1674, nr 123. (K. XII) är mycket svår att aftaga för målare – ty jag har än ej något konterfey funnit som rätt träffar, ibland hundrade jag sett. Quennerstedt C12 1: 133 (cit. fr. 1707). Öfversättningen är otvungen, correct och väl träffad. JournSvL 1799, s. 91. Det är intressant att se hur rätt våra båda bästa skalder av den yngsta generationen, Blomberg och Sten Selander, blivit träffade av sina porträttörer. DN(A) 13 ⁄ 3 1921, s. 9. Sandells typiska småborgarhem, som .. skildras med den utsökta skicklighet, varmed Schildt alltid på kornet träffar en sådan miljö. Castrén Schildt 222 (1927). Fartygen äro målade under gång i Östersjön och särskilt jagarbilderna .. äro väl träffade. SvFl. 1942, s. 94. — särsk. med avs. på ton o. d.: finna; få fram; äv. bildl. I denna sång är folkwisans ton wäl träffad. SKN 1843, s. 262. Styckets förtjenst ligger .. mindre i karaktersutvecklingen än .. i förmågan att träffa rococo-periodens ton. PT 1888, nr 138 A, s. 3. Tonsteg, svåra för barnen att träffa. Svensson Sångmet. 61 (1889). — jfr TON-TRÄFFNING.
e) i p. pr. i adjektivisk l. adverbiell anv.: slående l. dräpande; frapperande; passande l. välfunnen l. träffsäker; på pricken; vanl. med sakligt huvudord; i vissa språkprov med anslutning till 1 g. Ett träffande svar. Likheten var träffande. Hon beskrev det så träffande. Wettersten Forssa 76 (c. 1750). Träffande sanningar. LBÄ 18: 36 (1798). Ganska träffande målar Syrach det menskliga lifwet. Hagberg Pred. 1: 42 (1814). Med säker hand och i raska, träffande drag tecknar han vitterhetens öden. 2SAH 54: 69 (1878). Ofta gör hon träffande anmärkningar. Moberg DinStund. 27 (1963).
3) i fråga om att bringa ngt till uppgörelse l. avgörande l. få ngt till stånd.
a) ingå l. sluta (överenskommelse l. avtal); komma överens om l. göra upp om (ngt). Att Engelandh treffade allience medh Frankerijke att antasta Flandern. RARP 7: 183 (1660). Efter samråd och träffad öfwerenskommelse med Påwen. Möller Kyrkoh. 183 (1774). Denne Förening, träffad med Riksens Råd och Presterskap, om et hemligt mord. Schönberg Bref 1: 258 (1778). Jag har förgäfves försökt att träffa något accord med Fru Mörner. Tegnér Brev 3: 172 (1824). Köpeaftal kunde .. före upp- och hembudet med oskyld man träffas. Nordström Samh. 2: 159 (1840). Aftal träffades om fångarnes utvexling. Hedenstierna Kaleid. 246 (1884). Jag har träffat en uppgörelse med Svenska Varv. DN 17 ⁄ 1 1985, s. 10. — särsk. (†)
α) med avs. på äktenskap l. trolovning o. d. Hoo .. itt lycksamt Echtenskap träffa will, han taghe sigh för sådant Partij till wahra. Schroderus Albert. 2: 78 (1638). Emedan Oss är angelägit att träffa ett giftermåhl med .. (den danska) Cronan, att (osv.). HSH 9: 303 (1743). Sedan oss undertecknade emellan .. ordentel ock Lagl förlofning blifwit träffad, men sedermera .. upwuxit et sådant hat, at (osv.). VDAkt. 1784, nr 475.
β) i uttr. träffa fred, ingå l. sluta fred; äv. i uttr. träffa (ett) (freds)slut, bringa ngt till (fredligt) avgörande, ingå fred. Träffat et ewigt Frids-Slut. HC11H 4: 69 (1672). Till des CammarCollegium träffar ett slut, så att Kongl. Maij:t och Frälseäganden skier rätt å båda sidor. CivInstr. 101 (1723). Verket var så inrättadt, att fred säkert skulle träffas, antingen med Czaren, eller Konungen i England. Crusenstolpe Tess. 5: 123 (1849).
b) med avs. på anstalt(er) l. åtgärd l. förberedelse o. d.: vidtaga l. företaga; särsk. i uttr. träffa anstalter för l. till ngt (jfr ANSTALT 1 b γ), förr särsk. i uttr. träffa mått och steg (jfr MÅTT, sbst.4 11). Träffat författningar. Chydenius 122 (1765). Jag propheterar wårt urartade Fädernesland slemma tider, om ej snart – snart anstalter träffas. Hasselroth Campe 41 (1794). Nehemia träffade flera inrättningar, som hade afseende på culten och borgerliga ordningen. Palmblad Palæst. 245 (1823). Der träffades kraftiga mått och steg, för att understödja Polens Konung mot Polens fiender. SKN 1841, s. 46. Dagen var utsatt, alla förberedelser till festen .. voro träffade. Adelsköld Dagsv. 2: 430 (1900).
c) (efter övervägande l. urskiljande) besluta l. avgöra l. bestämma sig för (ngt); särsk. i sådana uttr. som träffa (sitt) val, göra (sitt) val, välja. Wara omöijeligit dräffa det så just: wij .. få inthet gå till particulariteter. RARP V. 2: 185 (1655). Olyckeligt vis träffade han den sämsta utvägen .. då han delade riket emellan sina Söner. Schönberg Bref 1: 118 (1777). Urvalet är träffadt ur synpunkten dels af skrifternas form och innehåll, dels också ur personlighetens. Weibull LundLundag. 240 (1891). Intrycket av att ha stått som Herkules vid skiljovägen och träffat sitt fria val. 3SAH XC. 1: 28 (1982).
4) (†) med ett efterföljande verb i inf. (vanl. utan att) ss. bestämning, i fråga om att den handling l. det skeende som inf. anger inträffar l. föreligger tillfälligtvis l. av en händelse l. slump: råka. Iag .. treffade att reessa .. 1/4del timma för hastigt. Polhem Brev 1 (1698). Träffar bollen komma midt för ljuset, så skymmer han bort det för dig. Hartman Geogr. 10 (1806). En Norsk Prest, som då träffade vara i Paris. FoU 20: 195 (1847). När han kom träffade jag möta honom på gården. FRuneberg hos Söderhjelm Runebg 2: 24 (c. 1878). Gabril träffade just ha en båt färdig. Bengts Vargt. 154 (1924). jfr: Pettersson Bergroth Högsv. 100 (1958; klandrat).
II. intr. (äv. refl., se 2).
1) (†) (på grund av yttre (olyckliga) omständigheter händelsevis l. ofrivilligt) hamna (på en viss plats) l. komma (i en viss belägenhet o. d.), råka; särsk. i förb. med prep. i (förr äv. uti), särsk. i uttr. träffa i ngns händer, falla i ngns händer l. våld, komma i ngns besittning. Huruledes Jagh .. träffade uthi Een beklagel. swårheet. VDAkt. 1695, s. 620. Enholm Anm. 1: 24 (1753; om fisk). Den eländige hade til sin lycka träffat uti ädlare händer. Ekelund Fielding 367 (1765). Ehuru Manuscriptet träffade i den om wårt Lands Historia så nitiske Camererarens .. händer, så kunde det dock icke undgå, at, genom lån til en wisz Herre, förkomma. Fernow Värmel. Föret. 2 (1773). Träffat i fångenskap. VexiöBl. 1814, nr 21, s. 2.
2) (numera bl. i den särsk. förb. TRÄFFA IN) med sakligt l. opers. subj.: inträffa, hända; komma (se KOMMA, v. I 3 a); äv. övergående i bet.: passa, stämma överens (jfr INTRÄFFA I 3); äv. refl., opers.: falla sig l. slumpa sig, hända sig, inträffa. Träffar det märckje, som i Porten tagit är, medh detta öfwerens, då är lådan så högh som hon wara böör. Grundell AnlArtill. 1: 8 (c. 1695). Wid grundens läggande kan ofta oförmodade omständigheter träffa. König Mec. 135 (1752). Jag slutar nu detta, med så mycket nöje, at härnäst träffa gladare tider. Schönberg Bref 1: 325 (1778). För infallande tidig nattfrost och winter, då säden ej få mogna, träffar ofta miszwäxt. Hülphers Norrl. V. 1: 35 (1789). Jag kan röka, när det så träffar. Almqvist TreFr. 1: 24 (1842). Vid denna tid träffade sig, att tre domprosterier i Irland .. voro lediga. BEMalmström 8: 175 (1852). Från högkvarteret återvända vi till Poltava och det träffar sig så att det blir på en riktig olycksdag. Quennerstedt C12 1: 198 (1916).
3) [jfr t. übereintreffen] (†) i uttr. träffa över ett, vara lika l. jämspelta. Inthed (är) för oss förlorat, mehr ähn tecken till victorien, som ähr cornetter och stycken, i sielfve saken treffe vij öfuer ett. AOxenstierna 4: 553 (1629).
III. dep.; jfr I 2 b.
1) (numera föga br.) motsv. I 1 c, med saksubj. i reciprok bet.: förenas l. mötas. Verlden är full af toner, som aldrig skola träffas til en gudomlig musik. Thorild (SVS) 4: 133 (1794). Björkman (1889; om linjer). Stöden träffas i kvadratens fyra hörn. Hahr ArkitH 104 (1902).
2) motsv. I 2 b, om person i reciprok bet.: (enl. överenskommelse) sammanträffa med l. träffa varandra, råkas, mötas, ses; umgås; särsk. i uttr. vi träffas när vi råkas, se RÅKA, v.2 III 2 a slutet. Var skall vi träffas? Har ni träffats? Serenius (1741). Uti slutet af Ianuarii månad .. träffades iag och Herr Comminister Lars Sellin, uppå ryttaretorpet fiskebäcken. VDAkt. 1760, nr 275. Om man .. sett drängar och halvvuxna pojkar stå och hänga i väntsalen, därför att de icke ha något annat ställe att uppehålla sig och träffas. Nilsson FestdVard. 71 (1925). En del hade nog funderat på detta: Tänk om kusinerna träffs? Johnson Här 10 (1935). Sist vi träffades, sa du att du trivdes sämre och sämre i den stora grytan. Gustaf-Janson ÖvOnd. 6 (1957). De skulle träffas hemma hos pappa och Gullan och sedan åka tilsammans till kyrkan. Ingemarsson SmåCitr. 205 (2004). — särsk. bildl., i uttr. träffas i ngt, finna varandra l. förenas i ngt (särsk. gemensamma intressen). De träffades i sin hänförelse för allt som tjänade framåtskridandets sak. Söderhjelm Brytn. 86 (1901).
TRÄFFA IHOP10 04, förr äv. TILLHOPA.
1) (†) till I 1 b: drabba samman; särsk. i uttr. träffa ihop med ngn (jfr 3). (Fienden) treffar så oförwarandes ihoop medh wåra förtropper. Widekindi KrijgH 184 (1671). JGOxenstierna 5: 168 (c. 1817).
2) (†) till I 1 c, med saksubj.: förena sig; särsk. i uttr. träffa ihop med ngt. Rålamb 8: 165 (1691: med). Figurerna sägas .. falla in på hwar annan eller träffa ihop, när de äro så likdryga, at den ena, som blir lagder på den andra, henne aldeles och jämt öfwertäcker. Mört Weidler 50 (1727).
3) till III 2: stöta ihop, mötas, råkas; förr särsk. i uttr. träffa ihop med ngn (jfr 1), stöta ihop med ngn. Vi träffade ihop på torget. 2SAH 12: 335 (1827). Wi träffade utaf en slump på wägen / Med några skådespelare ihop. Hagberg Shaksp. 1: 343 (1847). —
1) (†) till II 1: hamna l. händelsevis komma (ngnstädes). Några af desse Bomber träffade inn I Magazins huuset, och i dhen Tyska kyrckian. KKD 11: 239 (1704). Nordforss (1805).
2) till II 2. särsk.
a) äga lämplighet, passa in; stämma överens; särsk. i uttr. träffa in på (förr äv. med) ngn l. ngt, i sht förr äv. träffa på ngn l. ngt in, passa in på ngn l. ngt, överensstämma med ngt, förr äv.: sammanfalla med ngt; förr äv. om person, i uttr. träffa in med ngn, (i sina åsikter o. d.) befinna sig i överensstämmelse l. vara överens med ngn; särsk. med sätts- l. gradadverbial. Den beskrivningen träffar bra in på dem. Plnius träffar och mächta wäl in med Ephoro. Rudbeck D. Ä. Atl. 1: 426 (1679). Frågades Hell när han hade hafft beskaffa med henne? Han swarade: Näst för midsommars tijden förledne åhr; hwilken tijd temligen träffade inn. UUKonsP 20: 264 (1693). At erfara, huru deras berättelse träffar in med Attesterne. PH 3: 2260 (1746). Nittionde graden n. om Æquatorn faller in på Nordpolen; likaså träffar den nittionde graden s. om Æquatorn in med Sydpolen. Palmblad LbGeogr. 9 (1835). De egenskaper, som romarna redan framhävde hos gallerna, träffa ännu i mycket in på våra dagars fransmän. Sylwan EurLittH 1: 44 (1910). särsk. (†) om förutsägelse l. löfte o. d.: gå i uppfyllelse; slå in. Den gissningen .. at wåre qwinfolk hade rest bort den 6 sistl. .. har träffat in. Hermelin BrBarck 130 (1707). Stundom träffade utgången icke in med siarnes löften. Palmblad Fornk. 1: 411 (1844). WoH (1904).
b) (numera föga br.) ske l. hända, inträffa; infalla; uppkomma. När the then en gång tilwahnde Tobaken hastigt aflade .. droge på sig allehanda Beswärligheter: doch träffar thetta intet in hos alla. Aken Reseap. 188 (1746). Effter Capellans Bostellet .. ligger nära wid moderkyrkan, träffar som offtast in, at (osv.). VDAkt. 1755, nr 28. Jul träffar i år in på en söndag. Dalin (1854). Auerbach (1915). —
TRÄFFA PÅ10 4, förr äv. UPPÅ.
1) (†) till I 1 a: (skjuta på o.) pricka (ngn l. ngt l. varandra); äv.: stöta på l. ihop. Lust-Kammrarna treffa wackert vppå hwarandra. Mollet Lustg. F 1 a (1651). Iagh mötte dhem emellan Biörskog Köörka och Arbåga, hware[s]t iagh lät dhem treffa uppå hwarandhera på Aspa Eng. Carl XI AlmAnt. 194 (1690). När detta stygnet rätt träffar på hjertat; så ser siälen döden för ögonen. Nohrborg 525 (c. 1765). Björkman (1889).
2) till I 2 a, b: finna l. råka på (ngt l. ngn); anträffa; jfr träffa an. Lind (1749). Bakom kyrkan träffades under 1500-talet på en gammal mur. Lundin Alp. 157 (1883). Säg var träffade du på flickan? Hedberg VackrTänd. 51 (1943). jfr påträffa. —
1) (†) till I 1 b, c: drabba samman; äv. bildl. En hoop Ryttare, de der skulle hårdt träffa tilsamman. Rudbeck D. Ä. Atl. 2: 137 (1689). Ja, mina herrar, här träffa samman i afton många stridiga elementer. Jolin Smädeskr. 44 (1863).
2) till I 2 b, särsk. dels med sakligt subj.: förenas (till gemensam verkan) (äv. bildl.), dels med personsubj.: mötas l. träffas l. råkas. Fahlcrantz Lessing Gal. 94 (1821). Min vilja träffar samman med hans önskan. Hagberg Shaksp. 2: 146 (1847). De gasformiga destillationsprodukterna .. hindras .. genom en plåt att träffa tillsammans. TT 1871, s. 213. De träffade samman i Rom. SvHandordb. (1966). —
TRÄFFA UT. (†) till II 1: råka ut (så l. så); särsk. i uttr. träffa ut för ngn l. ngt, råka ut (se råka ut 2 a) för ngn l. ngt. Nordforss (1805). Ja, vet du, det är både hemskt och rysligt, hur man kan träffa ut. Michaelson Ungk. 184 (1892). Du skulle bara höra honom, när han träffar ut för någon, som han riktigt vågar sig på. FrLundagHelgonab. 1894, s. 157. Auerbach (1915).
(I 2 b) -BOK. (förr) offentlig bok vari önskemål att träffas o. dyl. (o. upplysningar om mötesplats o. d.) kunde antecknas. Vid besök på centralen kan man anteckna sitt namn adress och mötesplats i en särskild ”Träffbok”, som finns utlagd. SvD(A) 9 ⁄ 8 1926, s. 3. —
-PUNKT.
1) till I 1 a: punkt där projektil l. slag o. d. träffar l. bör träffa; äv. allmännare: beröringspunkt. Palmstierna Artill. 131 (1872). Om vi med jämna mellanrum berör vattenytan med en spets, utgår från träffpunkten ringformiga vågor. Bergholm Fys. 4: 56 (1957). Grafton Golfteknik 146 (1976). jfr medel-träffpunkt.
-RESULTAT. resultat som (kan uppnås l.) uppnåtts vid prickskjutning. Sigtlinien (behöver) endast inrigtas på den punkt, man vill träffa, för att vapnet skall lemna bästa träffresultat. Holmberg Artill. 1: 72 (1881). —
-SANNOLIKHET. (grad av) sannolikhet att projektil o. d. träffar. Träffsannolikheten uttryckes genom förhållandet mellan träffarnes och de afskjutna skottens antal. Billmanson Vap. 189 (1882). Signalen innebär att roboten kan avfyras med stor träffsannolikhet. LD 1959, nr 101, s. 7. —
-SÄKER.
1) om person l. (av person utdelat) slag o. dyl. l. (projektil o. d. avlossad från) vapen o. d.: som har god förmåga att träffa prick l. rätt. Han kastade träffsäkert. En träffsäker spelare. Busch Fästn. 37 (1888). En skicklig jägare och träffsäker skytt. Hagström Herdam. 2: 402 (1898). Alm VapnH 94 (1927; om studsare).
2) i bildl. anv. av 1 (med anslutning till träffa I 2 d), om person: som träffar rätt (med yttrande l. tolkning o. d.); äv. i överförd anv., om ngt sakligt: som träffar rätt (jfr träffa I 2 c) l. som är träffande l. på pricken. En träffsäker porträttör. Några träffsäkra ord. Hedberg SvOperasång. 255 (1885; om operasångerska). Wennerberg var som riksdagstalare mycket framstående, skarp och träffsäker i angreppet och fruktansvärd i motståndet. LfF 1907, s. 29. En alldeles förbannat skarpsinnig och träffsäker anmärkning. Gustaf-Janson ÖvOnd. 100 (1957). Hon har den oväntade egenskapen att alltid välja träffsäkra presenter. Mazetti GrabbGrav. 92 (2000).
Avledn.: träffsäkerhet, r.
1) till -säker 1. SvT 1852, nr 32, s. 3. God träffsäkerhet afser egentligen den egenskapen hos eldvapnet att det ringa sprider sina kulor och således har små träffytor. Billmanson Vap. 240 (1882). Numera lägges det an på snabbheten och träffsäkerheten i slaget, så att matchen snabbt avgöres. Holmberg Boxas 33 (1921). Grafton Golfteknik 133 (1976).
2) till -säker 2. NF 5: 51 (1881). Modärna komponister .. fordra af kören oftast en betydande träffsäkerhet. Wegelius MusH 461 (1893). Utrustad med .. fyndig slagfärdighet och träffsäkerhet i repliken var fröken Helesine Ljunggren en sena tiders mästarinna i den annars länge sedan nästan utdöda konsten att konversera. LundagKron. 2: 392 (1921). —
-VERKAN. (skade)verkan som erhålls l. uppkommer då projektil o. d. träffar. Holmberg Artill. 3: 11 (1883). Eld mot trupp avges för att förhindra eller försvåra dennas stridsverksamhet. Detta åstadkommes dels genom träffverkan, dels genom psykisk verkan. SkjutlArm. 1946, s. 73. —
-YTA. yta där projektil l. slag o. d. träffat l. kan träffa; äv. om den del av racket l. klubba o. d. som nyttjas för tillslag av boll o. d. Minsta möjliga träffyta mot den fiendtliga elden. Busch Fästn. 30 (1880). Det är ingen tvekan om att man spelar bättre tennis med en större träffyta. GbgP 21 ⁄ 7 1986, s. 32. I värja är hela kroppen träffytan. GbgP 6 ⁄ 7 1988, s. 21.
1) till I 1 a: som kan träffas (av ngt). Huru .. målet kommer att bliva allt mindre skönj- och träffbart. Tingsten InfUtbildnEx. 20 (1918). jfr o-träffbar.
2) (numera bl. mera tillf.) till I 2 b: anträffbar. Då lär han inte bli träffbar före högsommarn! Hasselblad DirTr. 17 (c. 1920). jfr o-träffbar. —
-TRÄFFLIG, adj.2 till I 1 a, 2 d; anträffat bl. ss. senare led i o-träfflig.
Spalt T 2938 band 35, 2009