Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TRÄFFNING träf3niŋ2, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
(numera i sht i skildring av ä. förh.) motsv. TRÄFFA I 1 b: drabbning l. strid; skärmytsling; särsk. i sådana uttr. som komma till l. vara i träffning (med ngn) l. hålla träffning l. träffningen vid; ngn gg äv.: stridslinje; äv. bildl.; jfr TRÄFFEN 1. RARP 7: 204 (1660). Som wi woro i full träffning med Fienden, blef han straxt dödeligen skuten. HC11H 7: 136 (1676). Carl XII Bref 68 (1705: hålla). En stor och blodig träffning infaller vid Leipzig. Borg TalSASlottscap. 1787, s. 16. Striden börjas i samfäldt träffning. TornSp. 1800, 2Ordn. s. B 1 a. Vilka följder fick .. träffningen vid Skärkind? HT 1942, s. 66. Smärre träffningar eller ordstrider som aldrig riktigt ville bryta ut i någon större drabbning. Brunner SvVill. 243 (1987). — jfr LAND-, RIDDAR-, RYTTERI-, SJÖ-TRÄFFNING.
-SÄTT. sätt att ordna stridslinje. At jag ingalunda wil bestrida och kulkasta wårt upstälnings och träffnings sät. Richardson Krigsv. 2: 5 (1741).
Spalt T 2949 band 35, 2009