Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRUMMEL drum4el, sbst.1, r. l. m.; best. -eln; pl. drumlar.
Etymologi
[sv. dial. drummel, drommel, drumbil, till drumm, låda bakpå vagnssäte, motsv. nor. drumb, tjock o. klumpig person (jfr drumba, kloss, klump), isl. drumbr, kloss, kubbe (trédrumbr, träklabb), som står i afljudsförh. till isl. drambr (se DRAMB); jfr DRUMMEL, sbst.2]
(numera föga br.) på utsidan af ryggstödet i ett åkdon utskjutande liten halfrund låda (som öppnas från vagnens insida). En .. Trilla, med Fotsack, Baksäte och Drummel. DA 1825, nr 120, s. 3. Packa upp buteljerna ur drummeln! Carlén Klein 30 (1838). BoupptVäxiö 1896.
Ssg: DRUMMEL-VAGN. (†) En fyrsitsig drummelvagn på svanhalsar med kutsksäte på korgen. 1MinnNordM VIII. 3: 6 (cit. fr. 1804).

 

Spalt D 2211 band 7, 1922

Webbansvarig