Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
DRÄLL dräl4, sbst.1, r. l. m. ((†) n. Stiernman Com. 2: 566 (1648; samma s. äfv. r. l. m.)); best. -en, äfv. -n; pl. (i bet. olika slag l. stycken af dräll) -er32, äfv.40, sällan -ar (-ar Topelius Fält. 4: 243 (1864), Klint (1906); -er o. -ar Rydqvist SSL 2: 308 (1857)).
väfn. benämning på vissa, täta o. fasta, fasonerade l. ofasonerade väfnader, tidigast af lin, men sedermera äfv. af hampa, bomull l. jute; vanl. om till duktyg använd sådan linneväfnad som är försedd med enkla (uteslutande gm trampning åstadkomna) mönster (motsatt: damast); tidigast måhända (jfr språkprofvet fr. 1548 under DRÄLLS-DUK) o. ännu ofta i icke fackmässigt språk mera obestämdt: mönstradt duktyg, mönstrad väfnad; äfv. koll. l. sammanfattande l. mera abstr., om detta sätt att väfva. OxBr. 11: 719 (1637). Släsisch (dvs. schlesisk) Dräll. Stiernman Com. 2: 566 (1648). Dukar af dräll. BrölBesv. 285 (c. 1670). 2 gardiner af dräll med frantzar och kappor. Wrangel TessPal. 36 (i handl. fr. 1735). Fina Lärfter, Dammast och annan Dräll. Celsius HushAlm. 1743, s. 33. Trekantig dräl (dvs. med trekanter i mönstret). ÅgerupArk. Bouppt. 1749. Vackra Dräller. VetAH 1754, s. 136. En af Dräll ihopsydd säck. SP 1782, nr 50, s. 4. Vill inte hennes nåd se min dräll i väfstolen, han går i åtta skaft. Wetterbergh Penning. 398 (1847). (Morgon-)rockar .. af .. randig dräll. SthmModej. 1850, s. 48. Ingen dräll, eller annan konstigare väf kunde uppsättas utan hennes råd. Palmblad Nov. 4: 128 (1851). Så fordrande textilalster som tapisseri eller ”flämsk”, flossa och dräll. PGWistrand i Fatab. 1911, s. 69. — jfr BOLSTERVARS-, BYX-, DAMAST-, DIRDOM-, DUK-, DUN-, FOT-, GÅSÖGON(S)-, HANDDUKS-, KORN-, ROSEN-, SERVETT-DRÄLL m. fl.
-DUK, -DUKTYG, se C. —
-FABRIK. (drälls- Sundelius)
1) (†) (fabriksmässig) tillverkning af dräll. Sundelius NorrköpMinne 96 (cit. fr. 1724). Därs. 101 (cit. fr. 1755).
-GARDIN. (förr) Uthi yttersta Förmaket (finnes) .. 3 st. Dräll gardiner med Kappor. Wrangel TessPal. 35 (i handl. fr. 1735). —
-MÖNSTER, se C. —
-VÄF, -VÄFNAD, -VÄFSTOL, -VÄFVARE, se C.
B (†): DRÄLLE-DUK, se C.
-DUK. (dräll- HSH 37: 21 (1548), Fatab. 1907, s. 92. drälle- HSH 37: 20 (1548). drälls- BtÅboH I. 8: 204 (1635) osv.)
1) bordduk af dräll. Drelleduck medtt 2 1/2 bredh om 6 1/2 aln lång, medtt 8 par w(år) n(ådige) Herres och w. n. Frus wapn. HSH 37: 20 (1548). En snöhvit, glänsande drällsduk lades (på bordet). Carlén Repr. 244 (1839). jfr DAMAST-DRÄLLSDUK.
2) (†) om visst plagg tillhörande den kvinnliga dräkten: halsduk? hufvudkläde? (Prästernas) Hustrur och döttrar gå effter Frw wijs medh theres Drelduker, wijdhe Ärmer, Kiortilen skal draghas effter. Lælius Jungf. A 2 b (1591). —
-FABRIK, se A. —
-SERVETT, se A. —
-VÄF. (dräll- Wetterbergh Penning. 398 (1847) osv. drälls- Fatab. osv.) äfv. abstr. Fatab. 1911, s. 84 (i handl. fr. 1763). —
-VÄFVARE. (drälls- Rydqvist StatsekonBetr. 104 (1865)) person som väfver dräll; särsk. om person som har detta till yrke. (Ty.) Bild-Weber .. (sv.) dräll-väfvare, damast-väfvare. Lind (1749; under bild-weber). —
Spalt D 2253 band 7, 1922