| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
DRÄKT dräk4t, r. l. m. l. f. (m. Sahlstedt (1773), Weste, Kindblad (1870); f. Sahlstedt (1757), Rydqvist SSL 2: 294 (1857), Lundell (1893); m. o. f. Dalin (1850)); best. -en; pl. -er32.
a) (†) i allm.; konkretare [jfr fsv. dräkt, tågriktning, väg]: väg där ngt släpats fram, spår? Vittringen .. skulle dragas af någon på jorden, då alla vargar, som passerade detta draget skulle följa drägten efter. Linné Sk. 374 (1751).
c) (†) motsv. DRAGA, v. I 1 b: släp, slit, arbete, vedermöda. Åsznen, som widh dregt och arbete waan är. LPetri 1Post. R 8 b (1555). Plågha (folket) med swåresta slääp och dregt. LPetri SalWijsh. 19: 15 (1561).
d) motsv. DRAGA, v. I 1 d: dragande af not l. liknande fiskredskap; i sht om hvarje särskild dragning: varp; förr äfv. allmännare: fångst (af fisk), (fiska)fänge. Kaster idher nät vth till dräght. Luk. 5: 4 (NT 1526; Bib. 1917: fångst). Se sig väl före .., om siön är så belägen, at han af sådan drägt (näml. med ”djupa vinternotar”) tager skada eller ej. Schultze Fisk. 140 (1778). Hahnsson (1888). — jfr MJÄRD-, NOT-DRÄKT m. fl. — särsk.
α) (knappast br.) konkret: hvad som fångas i en notdragning, fångst, notvarp. Et varp, en drägt fiskar. Serenius (1734; under draught). Jag lade mina nät / På bästa stället ut, dock blef den drägten slät. Kolmodin QvSp. 2: 349 (1750; i bild). — jfr VINTER-, VÅR-DRÄKT.
β) (knappast br.) konkret: ställe där not o. d. drages. (Till) Sommar-Noterne (räknas) .. den man kallar Drag-Not, hvilken drages på vissa ställen och drächter. Tiselius Vätter 1: 118 (1723).
γ) (†) i allmännare bet.: fångst; bildl. (Hvad) Skal dig (Död) nu twinga försyn bära / Anställa din mordiske drächt? JLArnell hos Baazius Posse Q 3 b (1677).
a) (†) abstr.: dragande (af vagn, maskin osv.); kraft att sätta i rörelse, dragningskraft, dragkraft. Wåre oxar äro starcke til dregt. LPetri Psalt. 144: 14 (1560). (Ett särskildt plogskär lättar) mycket .. drägten af plogen. Serenius EngÅkerm. 81 (1727). Svänghiul (är) nyttigt för hästens jämna gång eller drägt skul. Polhem i VetAH 1742, s. 131 (i fråga om en hästvandring).
b) (i sht i fackspr., numera knappast br.; företrädesvis om vissa anordningar som funnits sedan gamla tider o. med anstrykning af bygdemål) konkret, om inrättning hvari ngt drages, t. ex. om skaklar med tillbehör, dragstång till plog som drages af oxar, dragbom till maskin som vrides omkring: dragdon, draginrättning; äfv. bildl. Tijstelen eller drächten. Balck Es. 214 (1603). Oxarna spändes vid den långa drägten med Oket. Linné Sk. 258 (1751). Drägterna äro loka, ränkor och enbets skaklar. VetAH 1758, s. 160. Tvänne skacklor .. tjena till drägt åt hästen. Arrhenius Jordbr. 3: 385 (1861). Björkman (1889). — jfr HARF-, OX-DRÄKT m. fl.
c) (i sht i fackspr.) mer l. mindre konkret: dragare, dragdjur. SUFinlH 1: 195 (1602). I hafue lathet tage af dem någre Stoodh .., huilke drechter Salig Grefwe Mauritz Grefwinne hafuer .. såldh. Därs. 4: 168 (1613). Att köpa skog af bönderna och med egna drägter låta framköra veden till bruket. Hultin BergshFinl. 26 (1896).
d) (†) konkret: maskin(del) som sätter ngt i rörelse. Den aldrasvagaste drägten (i uret), som är Steg-hjulet. VetAH 1762, s. 232.
e) (numera knappast br.) sjöt. motsv. DRAGA I 2 c, om det förhållandet att ett segel så påverkas af vinden att det för fartyget framåt. Ligga i full dräkt (om fartyg), ligga så att alla seglen hafva sin fulla verkan på fartygets framdrifvande. Mesanen skulle stå bättre till drächt, när han intet wore så platt långskeps anskootat. Rosenfeldt Tourville 87 (1698). Dalman (1765). Gosselman Sjöm. 1: 65 (1839).
4) (föga br.) motsv. DRAGA, I 4: sträck; i ssgn EJDER-DRÄKT.
5) (†) motsv. DRAGA, v. I 9: dragande, dragning. Then (är) .. lyckelig, / Som .. låter draga sig (af Gud): / Ty genom sådan drägt, then rätta Tron hann winner. Vultejus Post. H 3 a (1686).
a) (†) abstr.: attraktion, dragning, dragningskraft. Norstiernans Barn .. hafwer i sig .. en sådana Magico-Magnetisk Drägt (till Södern), lijka som Magneten Jernet drager. Kempe Graanen 23 (1675). Geisler Vitt. 382 (c. 1710).
7) (†) motsv. DRAGA, v. I 17 a β; om andedrag; äfv. konkretare. Den sidsta drächten af min and. Lillienstedt Vitt. 264 (c. 1675). Den inblåste Drägt som Herren Adam gifvit. Eldh Myrt. 31 (1722, 1725). — jfr ANDE-DRÄKT.
a) (†) konkret: så mycket som vid en måltid sättes fram på bordet på en gång, omgång. Itt Kallatz, vthi hwilket man haffuer framburit trij drächter medh Rätter .., och vthi hwar drägt twå och tiugu åthskillige Rätter. Schroderus HoffVäck. 281 (1616).
c) motsv. DRAGA, v. II 1 c, om bins insamlande af honung o. d.; äfv. konkret, om den insamlade honungen; äfv. (så l. så beskaffadt) tillfälle att samla honung. Hvar och en bör .. ej skatta (bina) förr, än bästa drägten någon tid varat. Alm(Gbg) 1776, s. 37. (Bisvärmens) nya hushållning börjas då ömnog drägt gifves ute på fältet. Fischerström 1: 632 (1779). Binen .. fingo tilfälle .. at samla drägt. VetAH 1793, s. 220.
α) abstr.: hafvandeskap, dräktighet; numera bl. i fråga om djur. Uti sista Dagarna aff .. (hustruns) Drächt. Hoorn Jordg. 1: 92 (1697). Dalin (1850). Cavallin (1875).
γ) [jfr d. drægt] (†) konkret, om alla de ungar (barn) som födas på en gång: kull. Fyra Barn utaff en Drägt hafwer jag sedt uti Leiden. Hoorn Jordg. 1: 50 (1697). Holmberg (1795; under portée). ÖoL (1852; om djur).
a) [jfr motsv. anv. af d. dragt] eg. sammanfattande benämning på de plagg som ngn är iklädd, klädnad; kläder, klänning, kostym; för viss tid (vissa personer) egendomlig l. utmärkande beklädning; äfven om enskildt plagg (jfr β), för så vidt detta betäcker hela kroppen l. är allt det som framträder för blicken; uppsättning l. omgång af (ytter)kläder; i den moderna damtoaletten särsk. sammanfattande benämning på kappa o. kjol, om de äro af samma slags tyg; stundom ngt abstraktare: klädsel; förr äfv.: visst sätt att kläda sig, mod. En enkel, grof, tarflig, prydlig, rik, svart dräkt. Vildens enda dräkt var en smal gördel. Daglig dräkt, se DAGLIG 2 b α. Toga war romerske borgares dreght. VarR 18 (1538). (Det) synes oss fast bättre .. wara .. att almogen .. bleffwe wijdt then gamble gode drecht och klädebonat. GR 18: 43 (1546). Een .. alwarsam Fru, som kläder sigh effter gamble dräghten. Stiernhielm Fateb. Föret. 4 a (1643). (Fru Dygd var) Renlig i drächt, sniöhwijt, af silfwer-blänckiande klädnat. Dens. Herc. 280 (1648, 1668). Kopparstycken, hvarpå mans- och qvins-personer äro at se i den nyaste drägten. Möller (1745; under mode, f.). Den drägten kläder dig icke väl. Sahlstedt (1773). Den, som aldrig tar emot .. innan han satt sig i full dräkt. Brinkman (1825) hos Wrangel BrinkmTegn. 120. Drägten är ej mannen, vill jag tro. Runeberg 2: 116 (1848). Erland .. framtog de dyrbara drägterna af utländskt tyg. Rydberg Sing. 17 (1857, 1865). Hertig Karl .. var den förste som anlade (den ”nationella”) drägten. Odhner G3 1: 512 (1885). — jfr: AMASON-, ARBETS-, BAL-, BARN-, BRUD-, EVA-, FANTASI-, FOLK-, FRACK-, FÅNG-, FÖRMIDDAGS-, GALA-, GOSS-, GRUF-, GYMNASTIK-, HELGDAGS-, HERR-, HVARDAGS-, HÄROLDS-, INNE-, JAKT-, KARL-, KLÄDE-, KRÖNINGS-, KVINNO-, KYRK-, LAPP-, LINNE-, MANS-, MASKERAD-, MATROS-, MORGON-, NATIONAL-, ORDENS-, PARAD-, PILGRIMS-, POJK-, PRINSESS-, PROMENAD-, PRÄST-, PURPUR-, RES-, RID-, SARS-, SJUK-, SJÖMANS-, SKINN-, SOARÉ-, SOF-, SORG-, SÖNDAGS-, UNDER-, VAPEN-, VELOCIPED-, VISIT-, ÄNKE-, ÄRE-DRÄKT m. fl. — särsk.
β) (föga br.) elliptiskt för FOLK- l. NATIONAL-DRÄKT. Inomhus var fullt af lustvandrande landtfolk i drägter. Heidenstam Col 100 (1888).
γ) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (†) om enskildt plagg tillhörande klädseln. Den förderfveliga drägten snörlif brukades intet uti Neapels land. CAEhrensvärd 25 (1782). jfr: Nog kunde jag bruka den tjenliga drägt, / Hvar med naturen min hjessa betäkt. Nordenflycht QT 1746—47, s. 138. — jfr HUFVUD-, PERUK-DRÄKT.
b) mer l. mindre bildl., om den yttre form l. gestalt i hvilken ngt (ngn) framträder l. ter sig l. framställes: (om)klädnad, (om)hölje, skrud, form, skepnad; ofta med tanke på att denna form kan växla l. förändras l. är mer l. mindre oväsentlig. Wärst (är), thäd ondt ock gott hwars andras dräckt ha’ fått. Columbus BiblV K 2 a (1676). Med vänskaps ädla drägt man egennyttan kläder. Nordenflycht QT 1745, s. 6. (Sagan) är värd, at klädas i Svensk dräkt (dvs. öfversättas till sv.). Tessin Bref 1: 191 (1752). I hvad gruflig drägt / Min framtid sig för ögat målar. Kellgren 1: 239 (1782). Den .. gladlynte gråhårsmannens .. sunda och äfven i skämtets drägt djupsinniga omdömen. Wallin Rel. 2: 234 (1824). Gamla lagbud, hvilka .. ej sällan under tidernas lopp fått poetisk drägt. Wieselgren SvSkL 2: 70 (1834). Åkrarne para sin .. ljusa grönska till ängarnes brokiga drägt. Snellman Tyskl. 162 (1842). I sådan drägt framställde man saken. Meurman (1846). Ingenstädes .. ter sig hoppet i en ljusare drägt, än då … Wisén Tal 5 (1881). Kristendomen i romersk-katolsk drägt. Schybergson FinlH 1: 28 (1887). — jfr FLORS-, FÖRNEDRINGS-, HÖGTIDS-, HÖST-, IS-, ORD-, RIM-, ROSEN-, SKALDE-, SKÖNHETS-, SPRÅK-, STOFT-, TIDS-, VINTER-DRÄKT m. fl. — särsk.
α) (föga br.) i uttr. bära dräkten af, gifva sig sken af, uppträda såsom. Sigvald Jarl bar drägten af k(onung) Olofs vän, men hade i sjelfva verket försvurit sig åt hans fiender. Svedelius Norge 87 (1866).
β) (†) om kroppen ss. hölje för den egentliga personligheten. Hon for sin väg, och lämna qvar / Sin täcka drägt, i jord at gömmas. Nordenflycht QT 1746—47, s. 95.
γ) [jfr DRAGA, v. II 1 f samt motsv. anv. i d.] i sht naturv. o. jäg. om djurs kroppsbetäckning (i sht hår- l. fjäderbeklädnaden) med hänsyn till dess olika utseende o. beskaffenhet under olika årstider l. på olika utvecklingsstadier l. olika platser; i sht ss. senare led i ssgr. En månad derefter framkom Fjärillen i sin rätta drägt. VetAH 1752, s. 63. Därs. 1781, s. 231. En .. form, som .. ej kan vara någon annan än Varglon i en drägt, som ej är ren vinterdrägt. Nilsson Fauna 1: 125 (1847). (Simsnäpporna) erhålla fullt utbildad drägt först i tredje året. NF 12: 1219 (1888). — jfr DUN-, FJÄDER-, HALFDUN-, HÖGTIDS-, HÖST-, LEK-, NÄST-, SOMMAR-, TUPP-, UNDER-, UNG-, VINTER-, VÅR-, ÖFVERGÅNGS-DRÄKT m. fl.
δ) naturv. om det yttre höljet (olika under olika växtstadier l. årstider l. på olika växtställen) af en växt; i sht ss. senare led i ssgr. — jfr FJÄLL-, HÖST-, VÅR-DRÄKT m. fl.
3) (†) motsv. DRAGA, v. II 2 a: hvad ngn har att bära l. dragas med, börda, tunga. Lappen .. brygger sig (aldrig) något dricka .., hvarigenom des hjerne frjas från yra och magen från svåra drägter. Dahlman Humleg. 3 (1748). — särsk. motsv. DRAGA, v. II 2 a β om utlaga l. skatt. (I begären att den gjorda kolkörningen till ”hammarsmedjan”) edher icke för någen årlig dräcktt eller tunge måtte recknatt bliffwe. GR 17: 34 (1545). HFinlH 10: 12 (1561).
4) (†, utom i fråga om grufva o. d.) motsv. DRAGA, v. II 3: afkastning, skörd; vinst, inkomst. Uppå en sandig Grund .. sår man .. Rogh .., om han icke elliest vthmechtat är aff förre åhrsens Drägter. Risingh Landb. 26 (1671). Ängarnes skötsel til dubbel drägt emot de på andra ställen. Hårleman PVetA 1746, s. 10. Hahnsson (1888; i fråga om grufva). — jfr IN-, MALM-, TILL-DRÄKT.
5) (numera knappast br.) sjöt. motsv. DRAGA, v. II 7 a; om fartyg: lastdryghet, dräktighet. Samme Pråm skulle medh rette bliffwe LXX eller LXXX lester till dregt. GR 17: 481 (1545). Små båtar af 300 Skepp:ds drägt. Jennings PVetA 1761, s. 22. Cavallin (1875).
6) (†) motsv. DRAGA, v. II 8; i fråga om kärl o. d.: rymd. En Silfver Mjölk-Kanna .. om et halfstops drägt. DA 1772, nr 247, s. 3. SPF 1812, s. 248.
a) [jfr motsv. anv. af holl. dracht] (knappast br.) i fråga om skjutvapen: skottvidd. Nordforss (1805). Björkman (1889).
8) (†) sjöt. motsv. DRAGA, v. II 11 slutet; om fartyg: djupgående. Skieppets Drächt eller Diuphet under Wattn. Rosenfeldt Tourville 119 (1698). Björkman (1889).
-KAPPA. kappa af samma tyg som tillhörande kjol. —
(I 2 c) -LÖSA, f. (†) brist på dragare. Dij .. kunde .. inthett få (utsädet) neder till iorden för drechtlöse skuld UrkFinlÖ I. 1: 132 (1597). —
-MOD, n., stundom r. —
-PÅSE. stor säck l. påse (ofta af papper) att förvara en dräkt l. kostym (mot mal o. damm). —
-REFORM. reformering af klädedräkten; särsk. om vissa (från Amerika utgångna) sträfvanden på 1880—90–talet att göra kvinnodräkten mera hygienisk o. förnuftig. Verd. 1887, s. 280. Scheffers betänkligheter mot konungens (dvs. G. III:s) dräktreform. Odhner i 3SAH 6: 137 (1891). —
-REFORM-FÖRENING(EN). benämning på en sv. förening som 1886—1903 verkade för en reform af den kvinnliga klädedräkten. —
(II 1 d α) -TID. (drägte- Dahlman, Kindblad (1870)) (†) dräktighetstid. Drägtetiden är för gamla koer 10 månader. Dahlman Reddej. 30 (1743). —
-VÄG. i uttr. ngt i dräktväg o. d., ngt som kan räknas till dräkt osv. Af det som finnes i dräktväg måste man antaga, att framställningarna tillhöra medeltidens slut. Rydbeck Kalkmåln. 122 (1904).
B (†): DRÄKTE-TID, se A.
Spalt D 2245 band 7, 1922