Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DYFT dyf4t, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -er32.
Etymologi
[jfr isl. dýpt, djup, d. dybde, djup, nor. dial. dyft, djuplek på fiskegarn, eng. depth, djup, got. diupiþa, djup; afledn. till DJUP, adj.]
(i vissa trakter af Norrl., föga br.) fisk. enhet (125 maskor) i hvilken en skötes djuplek beräknas. Vid Stockavik (i Hälsingland) kallas ännu 125 maskors djuplek för en dyft; en sköta om 250 maskors djuplek innehåller 2 dyfter och är med andra ord en 2-dyfting. Arwidsson Strömm. 11 (1913).
Afledn.: -DYFTING, äfv. -DÖFTING, r. l. m. (på vissa trakter i Norrl., föga br.) fisk. ss. senare led i ssgr hvilka beteckna en sköte af viss djuplek. — jfr EN-, TVÅ-, TRE-, FYRA-DYFTING.

 

Spalt D 2416 band 7, 1923

Webbansvarig