Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DYKARE dy3kare2, m., om djur äfv., om sak vanl. r.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Etymologi
[efter nt. düker, till düken (se DYKA, v.3); jfr DUKARE (se under DUKA, v.2) samt d. dykker, äfvensom det fsv. tillnamnet dykare]
1) om person l. djur som dyker l. kan l. är skicklig(t) i att dyka; särsk. person som dyker under användande af särskilda hjälpmedel som tillåta honom att hålla sig länge under vattenytan. Den som går vnder watnet, Dykaren han kan och simma vnder Watnet, såsom en Fisk. Comenius OrbPict. 179 (1683). En dykare med sin klocka tryckes mer som han kommer i diupt watn til. Swedenborg RebNat. 1: 15 (1719). (En del simfåglar) Äro snälla dykare. Retzius Djurr. 18 (1772). Till dykare utbildas lämpligt manskap af eldare-, handtverks- och minörafdelningarna. UFlott. 1: 21 (1903). jfr HALF-, MÄSTER-, STÖRT-DYKARE m. fl. — särsk.
a) (föga br.) i bild. Dykare i poësien. Celsius PVetA 1768, s. 48. Jag erfor omsider, att jag icke är skapad till dykare i filosofiens bottenlösa haf. Rydberg Ath. 235 (1859).
b) [jfr mnt. duker, benämning på olika simfåglar, äfv. änder] (†) fågel af simfågelsläktet Anas? l. Mergus Lin.? Till her Abram, att han vilde förskaffe utaff Juletha sockn någre dykere till Norby. GR 24: 502 (1553).
c) (†) fågel tillhörande simfågelsläktet Puffinus Raj.? Serenius (1734; under puffin).
d) zool. individ l. art l. släkte af skalbaggsfamiljen Dytiscidæ; särsk. om släktet Dytiscus Lin. Retzius Djurr. 84 (1772). Sjöstedt Västafr. 195 (1904).
e) zool. om individ l. art af skalbaggsfamiljen Gyrinidæ; i ssgn HVIRFVEL-DYKARE.
2) [namnet beror på att djuret, när det förföljes, trycker sig ned i högt gräs o. d.; jfr DYKA, v.3 1 c slutet, DYKA NED 2 b] zool. antilopen Cephalophus mergens Wagn.; jfr DYKAR-BOCK. 1Brehm 1: 496 (1874).
3) om den vetenskapliga apparaten ”djäfvulen i flaskan” (se DJÄFVUL 5). Kartesiansk dykare. Triewald Förel. 2: 86 (1729, 1736).
4) skogsv. timmerstock som under flottning sjunker; jfr DYK-TIMMER. SkogsvT 1907, s. 381.
5) fyrverk. omväxlande med strålsats o. mjölkrut laddad fyrverkeripjäs som, kastad i vatten, ömsom står upprätt i vattenytan under afgifvande af en vacker stråleld, ömsom sjunker ned under densamma. Weste (1807).
6) fotogr. doppare. Nyblæus Fotogr. 44 (1874).
7) [efter motsv. anv. i dan. o. holl.] tekn. häfvertformig ledning för vatten o. d. under en flod, en väg o. d. Under en flod kan en trumma ledas såsom en häfvertformig s. k. dykare. Almquist Häls. 209 (1895).
Ssgr (i allm. till 1. — Anm. Vissa här upptagna ssgr torde vara bildade direkt till DYKA, v.3): DYKAR- l. DYKARE-APPARAT. —
-ARBETE~020 l. ~200. —
(1 d) -BAGGE. ELönnberg i SvRike I. 1: 210 (1899). —
(jfr 2) -BOCK. [efter holl. duikerbok] (†) = DYKARE 2. Thunberg Resa 2: 8 (1789). —
-BÅT. undervattensbåt; äfv. [jfr DYKA, v.3 2] (folkligt) bärgningsbåt hvarifrån dykningsarbete företages. LfF 1873, s. 374. —
-DRÄKT. för dykare som skall uppehålla sig länge under vattenytan konstruerad dräkt (med luftbehållare l. anordning för lufttillförsel m. m.). Norman GossLek. 78 (1878). —
-FARTYG~20 l. ~02. [jfr DYKA, v.3 2] (folkl.) bärgningsfartyg. Triewald Konst. 29 (1734). —
-FEBER. Ett par gånger ha dykarna .. anfäktats af s. k. dykarfeber och måst dras upp. LD 1908, nr 81, s. 3. —
-HJÄLM. —
-KLOCKA. dykarapparat i form af ett (klockliknande) kärl hvari dykaren tager plats o. som, med öppningen nedåt, på tåg l. dyl. nedsänkes i vattnet. Triewald Konst. 4 (1734). —
-LAMPA. SD(L) 1898, nr 66, s. 3. —
-UTRUSTNING~020 l. ~200.

 

Spalt D 2429 band 7, 1923

Webbansvarig