Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DYNT dyn4t, sbst.2, n. (Hushbibl. 1757, s. 9, Björner o. Hülphers Trikinmikroskopering 20 (1920: svindyntet)) l. r. l. m. (HdlÅgerupArk. 8/8 1789, Weste (1807), Östergren (1918)) ((†) f. IErici Colerus 2: 216 (c. 1645)); best. -et l. -en; pl. = (HushBibl. 1757, s. 9 osv.) l. -er (Salander Gårdsf. 41 (1727), Falbe-Hansen (1911)) (utan pl. Weste (1807), Östergren (1918). (†) -or IErici Colerus 2: 216 (c. 1645)). Anm. Ofta är det omöjligt att afgöra om pl. af n. l. sg. i kollektiv anv. föreligger.
Ordformer
(dynter Linc. (1640), Hamb. (1700). — dynt(-) Linc. (1640) osv. dint(-) IErici Colerus 2: 216 (c. 1645: Dintor; pl.), Därs. 217 (: dintog). dönt(-) HdlÅgerupArk. 18/7 1791 (: döntige))
Etymologi
[jfr d. tinte, af okändt urspr.; jfr äfv. fsv. dintocht, adj. n. af ett ej påvisadt dyntogher l. dintogher. Om samma ord föreligger i bet. 1 o. i bet. 2 o. 3, är ovisst]
1) blåsmask som förekommer i svinets kött och utgör larvstadiet till bandmasken Tænia solium Lin.; stundom om motsvarande larv till andra bandmaskar; äfv.: förhållandet att hafva l. vara behäftad med dynt. Körtzel, dynter, glandula. Schroderus Comenius Index (1639). Om man bryter upp Munnen på Swijnet, om tå finnes på Tungan såsom små Blåser, ty hafwa the Dintor. IErici Colerus 2: 216 (c. 1645). Desse Swjn .. hafva (ej) den olägenheten af så kallad dynt. HdlÅgerupArk. 8/8 1789. Det kan naturligtvis ibland (rättsfall o. d.) vara vigtigt att kunna bedöma, huru gammalt ett dynt är. Kjerrulf Köttbesigtn. 148 (1896). — jfr NÖT-, NÖTKREATURS-, SVIN-DYNT. — Anm. I språkprof från äldre tid föreligger en bet.: körtel (så i språkprofvet ofvan från 1639), hvilken ej skildes från bet.: blåsmask.
2) [jfr sv. dial. (Finl.) dynta, smuts] (†) smuts, orenlighet. Ihre (1769). Huru ur hjertats kamrar, ostädade af hvardagsbekymrens och sträfvandenas dynt, ett redan halfförbleknadt minne vacklade fram af den första kärleken. Cygnæus 3: 195 (1837). — öfvergående i bet.: plumpt tillmäle? Hvad glosor, dynt, förakt, / Ej utan löje blir om gamla Jungfrur sagt. Triewald Lärespån 85 (c. 1710).
3) (†) inbilskhet? nyckfullhet? Han eller hon är full med dynt, er oder sie ist voller Unart, Eigendünckel oder Muthwillen. Lind (1749).
Ssgr (till 1): A: DYNT-BLÅSA. zool. NF 4: 60 (1880). Hvarje (binnikemask-)unge växer sedan (i svinets muskelväf) ut till en liten blåsa, den s. k. dyntblåsan, på hvilken snart därefter ett hufvud genom instjälpning uppkommer. JErikson i VerdS 94: 23 (1900). —
-DJUR. zool. dynt. JErikson VerdS 94: 24 (1900). —
-FLÄSK. fläsk i hvilket dynt finnes. SD(L) 1901, nr 521, s. 2. —
-FULL. (dynte- Linc. (1640), Lind (1749). dynter- Hamb. (1700)). —
-HUFVUD. zool. På blåsväggens insida sitta de små, knappnålshufvudstora, stjelkade dynthufvudena. Kjerrulf Köttbesigtn. 185 (1896). —
-KRÄK. (†) dynt. VetAH 1810, s. 181. —
-MASK. dynt. Kött af nötkreatur .. (innehåller) stundom s. k. dynt- eller blåsmask, Cysticercus cellulosæ. Hallin Hels. 1: 181 (1885). —
-SJUK. D(ynt)sjukt fläsk. Juhlin-Dannfelt 42 (1886). —
-STADIUM. zool. JErikson i VerdS 94: 29 (1900).
B (†): DYNTE-FULL, se A.
C (†): DYNTER-FULL, se A.
Afledn.: DYNTIG, adj. (-tog(h) IErici Colerus 1: 14 (c. 1645), Lind (1749)) [fsv. dintocht, n.].
1) till 1: behäftad med dynt. Dyntighe Swijn. OrdnlilleTull 6/12 1622, s. C 3 b. Dyntigt fläsk. Lundberg HusdjSjukd. 613 (1868).
2) (†) till 3. (Sv.) Tu äst så dyntig, (t.) du bist so muthwillig oder einbildisch. Lind (1749).

 

Spalt D 2445 band 7, 1923

Webbansvarig