| Publicerad 1948 | Lämna synpunkter |
NÖT nø4t, sbst.2, n. (Jes. 65: 25 (Bib. 1541) osv.) ((†) r. UHiärne Vitt. 32 (1668)); best. -et; pl. =.
1) (utom i b samt i ssgr numera vanl. ngt ålderdomligt) (individ av) den ss. tamboskap använda djurarten Bos taurus Lin., nötkreatur (se d. o. 1); äv. (utom i ssgr numera bl. mera tillf.) inskränktare, om fullvuxet djur av dylik boskap; äv. (i fackspr.) allmännare, om djur tillhörande underfamiljen Bovinæ, nötkreatur (se d. o. 2); stundom äv. (i fackspr.) om slidhornsdjur, nötdjur; förr möjl. äv. liktydigt med: ungnöt. VarRerV 51 (1538). Dher födas 4 kiör och 1 nöt etc och gijffwer intet till Pastorem. VDAkt. 1676, nr 295 (möjl. om ungnöt). Nööt .. hvarunder Kalfvar, Fåår och mindre Creatur icke begripas. PH 1: 746 (1727). Man trodde, att det var ett af byns egna nöt (som gått ner sig i kärret). Wigström Folkd. 2: 82 (1881). Den s. k. torfboskapen, ett fint byggdt .. nöt. LB V. 1: 25 (1907). Östergren (1933; om slidhornsdjur). Idun 1948, nr 14, s. 23 (skämts.). — jfr BOSKAPS-, DRIV-, FODER-, FÄ-, KLAV-, OFFER-, SKATTE-, SLAKT-, SMÅ-, TAM-, UNG-NÖT. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt. Aff thet stoora nöthet lärer vngnöt dragha. SvOrds. A 2 a (1604). Nööth är iw nööth, ändoch thet kommer j kyrkio. Därs. B 7 b (jfr 2). Wij bytte koo i wärre nöth. Messenius Christm. 250 (c. 1616). Sällan Fäähoop vthan brokot Nööth. Grubb 783 (1665). När et nöt råmar, så råmar al fänaden. Thorild (SVS) 3: 99 (1791). By som bonde, bås som nöt. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (ngt vard., fullt br.) om l. med syftning på de i 1Mos. 41: 2 ff. omtalade sju feta o. sju magra nöten. 1Mos. 41: 2 (Bib. 1541). Gevaliensis Jos. 25 (1601). Han ser ut som de sju magra nöten. Rhodin Ordspr. 62 (1807; jfr a). Egyptiska nöt. Fröding Eftersk. 1: 160 (1892, 1910). Svältorna och Västgötaslätten, de sju magra nötens tuvmarker och de sju feta nötens kornbod. Fogelqvist Minn. 10 (1930).
c) (†) i utvidgad anv., om djur i allmänhet. (Näktergalen) är, bland alla skogens nöt, / Det lilla sämsta djur, som qvillrar med en tunga! Leopold 2: 385 (1815).
2) [bildl. anv. av 1] (mer l. mindre) nedsättande, om l. ss. okvädinsord till person: inskränkt person, dumbom; enfaldig drummel; i sht förr äv. om långsam l. oskicklig person; förr äv. med allmännare innebörd: varelse; äv. med smekordskaraktär l. vänligt förebrående o. d. Ditt nöt! NorrlS 14: 76 (1668). Glade Nött gingo vi in i Sällskapen och gladare gingo vi ut igen. Dalin Arg. 1: nr 32, s. 7 (1733). Vägen fram till Fellingsbro är nu så jemn och god, att det största nöt kan köra honom. Almqvist Går an 102 (1839). Du är då det största nöt jag nånsin har råkat på. Lagerlöf Holg. 2: 204 (1907). Du är ett litet nöt. Wägner Norrt. 112 (1908). Bergman Hancken 159 (1920). — jfr DOMEDAGS-, DUNDER-, HIMLA-, PIPLEKAR-, ÄRKE-, ÖVER-NÖT. — särsk. i jämförelser; stundom med anslutning till 1. Du bär dig åt som ett nöt. Palmær Eldbr. 101 (1842).
-BAND. (†) bindsle l. grimskaft för nötkreatur. BoupptSthm 27/10 1679, Bil. Därs. 1683, s. 975 a, Bil. 24/9. —
-BLOD. (nöt- 1910—1913. nöta- c. 1645. nöte- 1650) IErici Colerus 1: 159 (c. 1645). TLev. 1913, nr 37 A, s. 3. —
-BLÅSA, r. l. f. (nöt- 1727. nöte- 1697—1709) (numera föga br.) urinblåsa från nötkreatur. Roberg Beynon 167 (1697, 1727). —
-BOSKAP~02, äv. ~20. (nöt- 1788 osv. nöte- 1727—1786) koll., om nötkreatur med tanke på att de hållas ss. boskap. Salander Gårdzf. Q 3 b (1727). Västerb. 1937, s. 116. särsk. (†) med bestämning som betecknar antal. Oldendorp 1: 36 (1786). Vid 1878 års slut funnos i Sverige 2.210.962 st. nötboskap. Möller Jordbr. 57 (1881).
Ssgr: nötboskaps-premiering. SkarabHushSällskT 1883, s. 40. Nötboskapspremieringens ändamål är att .. verka för åstadkommandet af goda .. nötkreatursstammar. SFS 1891, nr 67, s. 1.
-BROMS, m. l. r. broms (se broms, sbst.1 1); särsk., dels om Tabanus bovinus Lin., fäbroms, dels om Hypoderma bovis Lin., oxstyng. TurÅ 1914, s. 212. SvD(A) 1930, nr 69, s. 9 (om oxstyng). Östergren (1933; om fäbroms). —
-BÄTTRING. (nöta- 1530. nöte- 1537—1544 (: nötebättringzmaltt)) (om ä. förh. i Finl.) kam. om vissa utskylder (kompletterande en (urspr.) i nötkreatur erlagd skatt); jfr -gärd; jfr äv. överlopps-får. HH XI. 1: 18 (1530). HFinlKamF 2: 1 (1537). jfr FinFmT 27: 130 (1916).
Ssg: nötbättrings-malt. (om ä. förh. i Finl.) kam. malt levererat ss. nötbättring. Almquist CivLokalförv. 3: 173 (i handl. fr. 1544). —
-DJUR. zool. vanl. i pl.; om den till klövdjuren hörande däggdjursfamiljen Bovidæ, slidhornsdjur, som utom nötboskap omfattar bl. a. antiloper, får o. getter; förr äv. inskränktare, med uteslutande av bl. a. får o. getter. Lilljeborg Däggdj. 858 (1874; inskränktare). 4Brehm 1: 55 (1920). —
-DYNGA, r. l. f. (nöt- 1755—c. 1795. nöte- 1640—1758) (numera bl. tillf., starkt vard.) gödsel av nötkreatur. Linc. (1640; under bolbiton). Fischerström 4: 350 (c. 1795). —
-DYNT. zool. o. veter. bandmasken Tænia saginata Goeze, som parasiterar hos nötkreatur. Kjerrulf Köttbesigtn. 145 (1896). —
-FALL, se E. —
-GALLA, r. l. f. (nöt- 1926. nöta- c. 1645. nöte- 1650—1762) [fsv. nöta galle] IErici Colerus 1: 34 (c. 1645; i medel mot vägglöss). Pettersson Bakt. 97 (1926). —
-GÄRD. (nöt- 1921. nöta- 1530 (: Nötagierdzpeniga). nöte- 1530 (: Nöthe gerds pen(ningar))) [fsv. nötagärd] (om ä. förh. i Finl.) kam. om viss skatt (urspr.) fullgjord i nötkreatur; jfr -skatt. Ett nötslag (på Åland 1539), som hade att förena sig om en kvickskatt, kallad nötgärden. Almquist CivLokalförv. 2: 367 (1921).
Ssg: nötgärds-pänningar, pl. om nötgärd utgående i pänningar; jfr nöt-pänningar. RR 1530—33, s. 85. —
-HORN. (nöt- 1798. nöte- 1635) (numera bl. mera tillf.) om horn från nötkreatur; särsk. ss. ämnesnamn. Schroderus Os. 2: 468 (1635). NorrlS 1—6: 101 (1798). —
-HUD. (nöt- 1604 osv. nöta- 1640—c. 1645. nöte- 1583) [fsv. nöta hudh] hud av nötkreatur; äv. inskränktare, om hud av vuxet nötkreatur. TullbSthm 1583. Kalfskin hengia så monge på weggene som nöth hudar. SvOrds. B 4 a (1604). Östergren (1933). —
-HUS. [fsv. nöt(a)hus] (numera bl. arkaiserande l. bygdemålsfärgat) ladugård, fähus. Lagförsl. 167 (c. 1609). (Trälen) stod i dörren till nöthuset med stäfvan och en tranlampa. Heidenstam Folkung. 2: 164 (1907). PT 1907, nr 290 A, s. 4. —
(2) -HUVUD. (nöt- 1799. nöta- 1892—1903) (numera nästan bl. bygdemålsfärgat) dumhuvud, fårskalle. Rutström Schiller Röfvarb. 118 (1799). Å, ditt nötahufvud? Kan du inte begripa (osv.). Bondeson MVK 19 (1903). —
-HÅR, n. (nöt- 1753 (: nöthhårskläde) osv. nöta- 1758 (: nöta hårs Rya). nöte- 1748 (: nöttehårs ryga)) hår från hud l. svans på nötkreatur; vanl. koll. Rothof 63 (1762; ss. material i bl. a. rep). Nöthår .. begagnas såväl till ångpannebetäckning som till tätning i lannen på klinkbyggda allmogebåtar. Smith (1917). HantvB I. 1: 273 (1934).
Ssgr: (i allm. om ä. förh.): nöthårs-botten. i vävnad o. d. 1 Rya med nöthårs botten. Sylwan Ryor 73 (i handl. fr. 1775).
-filt. (fullt br.) i sht tekn. TT 1877, s. 273. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 210 (ss. isoleringsmaterial).
-KNÄPPARE, sbst.2 [ordlekande anv. av nöt-knäppare, sbst.1 (se sp. 1292)] (i vissa trakter, vard. o. skämts.) om slaktare. Sehlstedt 3: 39 (1867). FoU 15: 62 (1902). —
-KORV. (nöt- 1639. nöte- 1562) (†) korv av nötkött. NorrlS 1—6: 342 (1562). Schroderus Comenius 421 (1639). —
-KREATUR, se d. o. —
-KÖTT. (nöt- 1561 osv. nöta- 1538—c. 1755. nöte- 1555—1687) [fsv. nöta kiöt]
1) ss. ämnesnamn: kött av (vuxet) nötkreatur; ofta motsatt: kalvkött o. fläsk. VarRerV 27 (1538). TLev. 1900, nr 17, s. 1.
2) (i fackmässigt spr. i vissa trakter) kropp av slaktat nötkreatur. Fyris 1894, nr 70, s. 2. Ett helt nötkött. SD(L) 1900, nr 323, s. 6. —
-LAG, se E. —
-OST. (nöt- 1917. nöta- 1541—1722) (ålderdoml.) om komjölksost. 2Sam. 17: 29 (Bib. 1541; ännu i Bib. 1917). —
-PÄNNINGAR, pl. (nöt- 1916. nöta- 1531. nöte- 1533—1808. nöts- 1687) [jfr ä. d. nødepenge] (förr) kam. om vissa utskylder (erlagda i pänningar o. ersättande l. motsvarande en skatt utgående i nötkreatur); jfr -skatt; jfr gråvärks-, näver-pänningar. HH XI. 1: 12 (1531). Gottorm Nielsson äger svara till Ekolssundz gårdh .. för all årlig skatt, nemplige skatte- .. [och] nötepenninger. Almquist CivLokalförv. 3: 165 (i handl. fr. 1544). FinFmT 27: 129 (1916). —
-RYGG. (nöt- 1901. nöta- 1560. nöte- 1562—1577) [fsv. nötarygger] (förr) från kroppen i övrigt avskilt ryggparti på slaktat nötkreatur. Sundelius NorrköpMinne 677 (i handl. fr. 1560). VgFmT II. 1: 60 (1901; efter handl. fr. 1565). —
-SKATT. (nöt- 1916. nöte- 1687) [jfr ä. d. nødeskat] (förr) kam. om vissa utskylder; särsk. om viss skatt utgående i (bl. a.) ett nötkreatur l. i en motsv. pänningsumma. LMil. 2: 88 (1687). FinFmT 27: 133 (1916). —
-SLÄKTE(T). (†) nötkreaturssläktet; äv.: sammanfattningen av de idisslande djuren. Dalin (1853; om idisslarna). Rebau NatH 1: 319 (1879; om nötkreaturssläktet). —
-STYNG. (numera mindre br.) insekten Hypoderma bovis Lin. (vars larver delvis utvecklas i o. under nötkreaturs hud), krokhumla, oxstyng. Dahlbom Insekt. 312 (1837). SvUppslB (1934). —
-TUNGA, r. l. f. (nöt- 1909. nöta- 1557—1601. nöte- 1555—1640) [fsv. nötatunga]
1) (numera bl. tillf.) tunga av nötkreatur. GripshR 1555, s. 15 b. VgFmT II. 10: 48 (1909; efter handl. fr. 1586).
B (†): NÖTA-BLOD, -BÄTTRING, se A. —
-FALL, se E. —
-GALLA, -GÄRD, -HUD, -HUVUD, -HÅR, -KÖTT, -OST, -PÄNNINGAR, -RYGG, se A. —
-TALG, se A. —
-TUNGA, se A.
C (†): NÖTE-BLOD, -BLÅSA, -BOSKAP, -BÄTTRING, -DYNGA, se A. —
-FALL, se E. —
-FÖDSEL. om utfodring o. skötsel av (ett) nötkreatur (under viss tid); jfr födsel 1 o. foder-nöt. Betalning för en nötefödsel öfver vinteren 1715. VDAkt. 1720, nr 396. —
-GALLA, -GÄRD, -HORN, -HUD, -HÅR, -KORV, se A. —
-KÖTT, se A. —
-LAG, se E. —
-LEVER, se A. —
-PÄNNINGAR, -RYGG, -SKATT, -STEK, se A. —
-TALG, -TUNGA, se A. —
D (†): NÖTTES-FALL, se E.
E: NÖTS-FALL. (nöt- 1555 (: nödhfaldz köött)— 1909. nöta- 1527—1560. nöte- 1527. nöts- 1530—1597. nöttes- 1537) [fsv. nöts fal] (om ä. förh.) (mängden av) allt kött av ett slaktat nötkreatur; äv. ss. bestämt mått: 8 (äv. 10) lispund (nötkött); äv. om slaktat nötkreatur; nötkropp. G1R 4: 37 (1527). Ett lispund smör, ett nöttzfall kött. Därs. 26: 733 (1556). Nötekött efter ett nötsfall. NorrlS 1—6: 329 (1597). Forssell Hist. II. 2: 112 (1872, 1875).
Ssg: nötsfall(s)-kött. (†) nötkött. Wthspisatt Nöttzfall kiött 203 nötzfall. GripshR 1555, s. 15 a. Därs. 1556, s. 28. jfr: (Du skall meddela) huru månge nödhfaldz köött thu .. haffver latijd öffverskicke. G1R 25: 405 (1555). —
-LAG, n. (nöt- 1774—1934. nöte- 1602 (: Nöthelagzkarer). nöts- 1531—1921) [jfr fsv. nötalagh] (om ä. förh. i Finl.) kam. beskattningsenhet bildad av ett visst antal (vanl. åtta) skattskyldiga (l. mindre enheter av skattskyldiga) o. erläggande en (urspr.) i (bl. a.) nötboskap utgående skatt; jfr nöt-gärd, -skatt. FinFmT 27: 119 (1531). (Bönderna i Lappvesi) hade warit vantt at giöre hæradz höffdingen aff huarth Nötz lagh 1 spann Rogh. HFinlH 3: 182 (1552). Åtta fullgärder bildade .. ett nötslag, som hade att förena sig om en kvickskatt, kallad nötgärden. Almquist CivLokalförv. 2: 367 (1921).
Ssgr: nötslags-karl. (†) under fogde lydande uppbördsman över nötslag. Teitt Klag. 42 (1556). Stiernman Riksd. 518 (1602).
NÖTAKTIG, adj. som beter sig som ett nöt l. har ett sådants egenskaper; dum, inskränkt; enfaldig o. drumlig; förr äv.: sölig, långsam, trög, oskicklig; äv. i utvidgad anv., om ngt sakligt. (Sv.) Nötachtig, (t.) saumselig, schläfferig. Lind (1738). Pekoral .. (dvs.) löjeväckande aktstycke af nötaktig enfald. 2NF 21: 350 (1914).
Spalt N 1294 band 18, 1948