| Publicerad 1923 | Lämna synpunkter |
DÅRHUS då3r~hɯ2s, n.; best. -et; pl. =.
(jfr anm. nedan) anstalt för sinnessjukas behandling o. vård l. (förr nästan enbart) för deras inspärrning o. hysande: hospital l. asyl; ofta i förb. komma, vara på (förr äfv. i) dårhuset; numera i sht i bildl. anv.: ställe som gör ett sådant intryck som om det vore uppfylldt af dårar. Schroderus Comenius 281 (1641). Nå Herre, den bör med rätta vara i Dårhuset, för hon är galen rent af, det säger jag. Modée Dår. 11 (1741). Et år och ännu et: / Och Bälten skall med blygd et vidsträckt Dårhus famna (om rådande vidskepelse får utbreda sig). Kellgren 2: 81 (1787). Böttiger 4: 6 (1859, 1869). — särsk. (numera knappast br.) om särskild byggnad inom en för sinnessjukas hysande afsedd anstalt l. om enstaka rum l. lokal (å dyl. anstalt l. annorstädes) med samma uppgift. Södre Hospitalsstugun (dvs. sjukstugan) .. (har) brukatz til dårahuus. VRP 1701, s. 350. Att denne rasande karlen .. kunde blifwa innesluten i dårhuus i Jönkiöpins Hospital (dvs. försörjningsinrättning) .. och har han suttet i dårhuus tillförna hoos sin Fader. VDAkt. 1707, nr 850. Kindblad (1870).
Anm. Beroende på humanitetshänsyn har ordet nästan kommit ur bruk i eg. bet. o. likaså dess ssgr; jfr anm. under DÅRE 2.
-HJON.
1) på dårhus intagen patient. Dårhushjonen på Konradsberg.
2) sinnessjuk person; äfv., med skämtsam öfverdrift, i oeg. anv.: narraktig, tanklös l. obetänksam person. Ditt dårhushjon! Någre dårhushjon, hvilka annars äro kloke nog, men uti et visst mål altid tala i vädret. Lagerbring 1Hist. 3: 168 (1776). Den skefva föreställningen hvarigenom man tänkte sig Poeten och i synnerhet den lyriska som en slags vansinnig, ett Dårhushjon. Tegnér (WB) 2: 348 (1816). —
-KANDIDAT. (i sht skämts.) person som är ”mogen” för dårhuset, som bör l. borde intagas å dårhus. NSvTidskr. 1880, s. 65. —
-MÄSSIG.
1) (numera föga br.) passande l. ”mogen” för (intagning på) dårhus. Jag tror mig nu sjelf vara dårhusmessig. CLivijn (1804) hos Hjärne DagDrabbn. 69.
2) (i sht hvard.) dåraktig, oförståndig, narraktig, tokig, absurd. Dårhusmässigt prat, handlingssätt. Blanche RikaM 17 (1845). Dårhusmässig vidskepelse. VRydberg (1851) hos Warburg Rydberg 1: 127. Har du inte tid!!! Nä hör nu, .. arbete!! arbete på sommaren, ä du dårhusmässig. Engström 1bok 7 (1905). —
Spalt D 2494 band 7, 1923