Publicerad 1917   Lämna synpunkter
EFEMÄRISK ef1emä4risk, äv. e1-, ngn gg äf1-, l. -æ-, stundom EFEMERISK -me4risk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr vanl. skrivet eph-)
Etymologi
[jfr t. ephemerisch, eng. ephemeric, av gr. ἐφήμερος (se EFEMÄR, sbst.)]
(numera mindre br.) = EFEMÄR, adj. SP 1780, s. 730. En liten efemerisk dikt. Tegnér 6: 113 (1829). Hon .. njöt fullt och helt af sin ephemeriska lycka. Knorring Ståndsp. 3: 115 (1838). 2 NF (1907).

 

Spalt E 59 band 7, 1917

Webbansvarig