Publicerad 1917   Lämna synpunkter
EFORUS e4forus, äv. -ω-, stundom -å-, äv. 302 (èforuss Dalin), m.; i best. anv. vanl. utan slutartikel, ngn gg efor(e)n (se nedan). Anm. I gen. sg. användes (i bet. 2) ofta (förr regelbundet) den lat. formen efori;
l. EFOR efå4r, ngn gg -ω4r, stundom e4for l. -år, l. 32, m.; best. -n l. -en040; pl. eforer040.
Ordformer
(förr skrivet eph-. Anm. I bet. 1 användes nästan alltid formen efor, i bet. 2, med undantag för ssgr, så godt som uteslutande eforus)
Etymologi
[jfr t. ephor(us), eng. ephor, fr. éphore, av lat. ephorus, av gr. ἒφορος, eg.: uppsyningsman, av ἐπί, på, o. ὁράω, se (jfr PANORAMA samt VAR, adj., ävensom REVERENS)]
1) titel för var särskild av de fem ämbetsmän i det gamla Sparta som hade att granska konungarnas o. övriga ämbetsmäns verksamhet. Eberhardt Allm. hist. 1: 142 (1766). I Sparta voro Ephorerne Konungarnes Controllörer. Sv. lit.-tidn. 1821, sp. 733. NF (1880). — bildl. De vittra Eforernas omdömen. Polyfem IV. 43: 2 (1811).
2) [jfr liknande anv. i dan. o. t.] (i sht i fackspr.) titel för biskop ss. utövande högsta uppsikten över de allmänna läroverken i sitt stift. När någon skall dimitteras til Academien .., skola Lectores honom examinera, men Ephorus bifall til afresan gifva. Skolordn. 1724, kap. 10. Hvarje .. Ephori beslut (äge) gällande kraft intill dess det .. kan varda af Kongl. Maj:t i nåder ändradt eller upphäfvet. SFS 1859, nr 16, s. 31. Därs. 1905, nr 6, s. 60. — i bild. Den store eforen öfver menniskolifvets läroverk, den Guden välsigne er och lede er på alla edra vägar! Tegnér 3: 436 (1839; i ett skoltal).
Ssgr (oftast till 2; jfr ssgrna under EFORAL): (2) EFORUS-300~ l. (1, 2) EFORS-MYNDIGHET30~200 l. ~102, då ssgn ansluter sig till 1 äv. 03~002 l. ~200. —
-ÅLIGGANDE~0200. Ped. blad 1876, s. 5 (: efors-; i bet. 2). —
-ÄMBETE~020, äv. ~200. Ber. af rev. ö. el.-lärov. 1843, s. 168 (: Ephors-; i bet. 2).

 

Spalt E 71 band 7, 1917

Webbansvarig