Publicerad 1917   Lämna synpunkter
EFTERDIKTA äf3ter~dik2ta, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se EFTERDIKTNING, sbst.1); -ARE.
Etymologi
[av EFTER o. DIKTA, v.1 3; jfr d. efterdigte, ävensom t. nachdichten]
1) [till EFTER- 8] (ny anv.) skriva l. författa (en dikt) vid en tidpunkt senare än den som innehållet synes giva vid handen l. vill låta påskina. Denna sonett är troligtvis ”äfterdiktad”, men den har icke dess mindre sin lokalfärg och sin .. tidstrohet. Wulff Petrarcabok 246 (1905). Därs. 326.
2) [till EFTER- 11 c; jfr motsv. anv. i dan. o. t.] i sin diktning (osjälvständigt) följa l. efterbilda l. imitera (en annan diktare l. hans verk); stundom (utan ngt bibegrepp av osjälvständighet) om översättning. (Böttiger har) åtagit sig att efterdikta (dvs. till sv. överflytta) .. Tasso. C. A. Hagberg i SKN 1843, s. 247. Hos Burns finnes intet efterdiktadt, intet gjordt. AB 1896, nr 166, s. 3. (Heidenstam har) helt lämnats i fred af efterdiktarne. Söderhjelm Upps. 129 (1905).

 

Spalt E 111 band 7, 1917

Webbansvarig