| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
EFTERHUGGNING äf3ter~hug2niŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
(i fackspr.) senare l. kompletterande huggning. — särsk.
a) i fråga om huggen (byggnads)sten o. d. Ej en enda sten (lär) vid inpassningen .. hafva behöft efterhuggning. Tekn. tidskr. 1900, B. s. 124.
b) [jfr motsv. anv. i d.] skogsv. jfr LJUS-HUGGNING. Efterhuggning, hvarigenom å föregående periods föryngringsyta eller inom andra afdelningar, där uppkommen återväxt lider af beskuggning, större eller mindre träd i föryngringens intresse eller för återväxtens trefnad afverkas. Skogsv.-fören. tidskr. 1903, s. 192.
Spalt E 145 band 7, 1917