| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
EFTERHÄNGA äf3ter~häŋ2a, v. -er, -de, -t, -d; se för övr. HÄNGA. vbalsbst. -ANDE.
— jfr HÄNGA EFTER.
I. [efter t. nachhängen; jfr ä. d. efterhænge (se under 3), d. efterhængende, p. adj. (se under 4); jfr EFTER- 2 c] (†) förfölja, jaga, o. i bet. som utvecklats ur dessa.
1) [jfr motsv. anv. i t.] följa hack i häl efter, häftigt förfölja, jaga; bildl.: hårdt ansätta, trycka, tränga. Then effterhängiande och stickande nöden. Sylvius Curtius 288 (1682). (Fienden) drog .. sig tillbaka .., den wi så effterhängde att han sina stycken quittera måste (dvs. lämna sina kanoner i sticket). J. v. Öller (1713?) i Karol. krig. dagb. 2: 230. J. G. Oxenstierna 5: 268 (c. 1817).
2) [jfr motsv. anv. i t.] ivrigt sträva l. fika efter, stå efter (ngt). Menniskian thet Iordiske gemenlig effterhänger. Vultejus Post. M 3 a (1686). J. Wallenberg 55 (1766).
3) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. t.] hängiva sig åt (känsla, begär o. d.). Min Gunstige Fruu Moder will iagh troligast hafwa ombedit, det hon .. (icke) wille Sorgen alt för myckit effterhängia. D. Lundh (1709) i Fin. kyrkoh. samf. prot. 1: 53. Efterhänga sina begärelser. Hoffmann Förnöjs. 49 (1752).
4) [jfr d. efterhængende, p. adj., efterhängsen] ständigt besvära (ngn) med böner l. övertalningsförsök, ivrigt o. enständigt bedja (ngn) l. söka övertala (ngn); anträffat bl. ss. vbalsbst. -ande. At han allenast låtit, genom andras trägna efterhängande och intalande, beveka sig at söka trolofning. Växiö domk. akt. 1749, nr 409. K. A. Wetterbergh enl. Kindblad (1870).
II. [bet. utgår möjl. från I 1 gm anslutning till EFTER- 5 b] (†) fortfarande hava kvar l. visa sina (olyckliga l. obehagliga) verkningar l. följder, fortfara l. stå kvar (i sina verkningar l. följder), hänga efter; i sht om sjukdom, ekonomisk(a) svårighet(er) o. d. B. Geijer (1684) hos Johansson Noraskog 3: 406. Tvänne resor då han studerade i åbo lågh (han) utj hufvudh siukdommar svåra och starka, hvilket ännu effterhänger. Växiö domk. akt. 1723, nr 122. En efterhängande Riks-gäld gaf .. anledning til nya utskylder å stad och land. P. J. Bergius Intr. i VetA 1758, s. 8. Fryxell Ber. 6: 115 (1833).
III. [till EFTER- 1 a] foga (ngt) vid l. till (ngt), lägga (ngt) till (ngt). Den tyska sonnett, som är efterhängd nyssnämnda ”harmskrift” (av Stiernhielm). Tegnér Hem. ord 58 (1881). — särsk. språkv. foga (en ändelse l. en artikel o. d.) till (en stam l. ett ord), vidfoga, vidhänga, suffigera; vanl. i p. pf.: vidfogad, suffigerad. Richert Kons. ljudl. 65 (1866). De ny-indiska .. språken hafva i allmänhet förlorat den gamla kasusböjningen, men skaffat sig en ny genom efterhängda partiklar. NF 8: 479 (1884). Efterhängd artikel. J. A. Lundell i Landsm. 6: cxcviii (1888). I samtalsspråket .. förekomma efterhängda, trycksvaga pronomina -en eller -n för honom eller den. Beckman Sv. spr. 65 (1904).
Spalt E 147 band 7, 1917