Publicerad 1917   Lämna synpunkter
EFTERHÅLLEN, adj. -llne; -llnare.
Etymologi
[eg. p. pf. av EFTERHÅLLA (o. HÅLLA EFTER); med avs. på den aktiva bet. jfr EFTERGIVEN]
(†)
1) [jfr EFTERHÅLLA 1] som hänger (fast) vid; som följer efter. Schultze Ordb. 1781 (c. 1755).
2) [bet. synes eg. vara: som hänger l. håller (alltför starkt) fast vid (sin egendom o. d.); jfr den etym. avd. under EFTERHÅLLA, ävensom motsv. anv. av lat. tenax o. pertinax, av tenere hålla (fast vid)] gnidig, snål, girig, sniken. Rudbeckius Luther Cat. 230 (1667: effterhåldnare). Swedberg Sabb.-ro 33 (1700, 1710). Sahlstedt (1773).
3) [bet. synes eg. vara: som håller (troget) fast vid (en föresats, ett arbete o. d.); jfr motsv. anv. av lat. pertinax, av tenere, hålla (fast vid)] uthållig, ihärdig, trägen; enträgen. När man är förmykit effterhållen .. i bönerna (dvs. i att begära ngt), så plägar thet wara obehageligit. Swedberg Sabb.-ro 122 (1705, 1710). Möller (1790). Heinrich (1814).

 

Spalt E 146 band 7, 1917

Webbansvarig