Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
EFTERHÄRMNING äf3ter~hær2mniŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
a) till EFTERHÄRMA a. Lyceum I. 2: 153 (1810). Alla de rörelser och handlingar (hos djuren), som hvarken äro resultatet af efterhärmning eller öfverläggning. Thorell Zool. 1: 140 (1860). Cederschiöld Rytm. trollm. 160 (1905). konkret. (Vissa interjektioner äro) afsigtliga efterhärmningar af ett dödt eller lefvande naturljud. Kræmer Enstafv. ord 79 (1882).
b) (föga br.) till EFTERHÄRMA b. Tekn. tidn. 1871, s. 6. Efterhärmning af korallgrenar. AHB 123: 66 (1885).
-SJUKA. Räddhoga för menniskor, .. fåfänga, svaghet, efterhärmnings-sjuka. Rademine Knigge 3: 52 (”62”) (1804).
Spalt E 149 band 7, 1917