| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
EFTERHÄNGSEN äf3ter~häŋ2sen, adj. -set; -sne, -sna; -snare. adv. -SET.
a) om person: som ständigt ”hänger efter” ngn, som ständigt söker ngns sällskap l. ständigt uppvaktar ngn l. som ständigt besvärar ngn (med böner l. övertalningsförsök osv.), som är svår l. omöjlig att bliva av med l. bliva kvitt, påträngande, enträgen, envis; om handling o. d.: som visar l. innebär efterhängsenhet i denna bem. En efterhängsen beundrare, friare. Efterhängsna tiggare. Efterhängsen efter någon. Efterhängsna böner. Lind (1749). Jag fruktar ingen ting så mycket som att synas efterhängsen och oförnöjelig. Kellgren (1788) i 2 Saml. 7: 114. En efterhängsen vän! G. F. Gyllenborg Vitt. 1: 99 (1795). En efterhängsen gäst. Hagberg Shaksp. 9: 33 (1850; i bild). Hela skaran ordenshungriga, af hvilka de minst förtjänta äro de mest efterhängsna. De Geer Minnen 2: 283 (1892). — (†) i allmännare anv.: uthållig, trägen, ihärdig. Dalin Arg. 1: 149 (1733, 1754; i bild). (Arvid Horn var) Efterhängsen i sina anläggningar, hittig i utvägar, skarpsynt i valet af arbetare. C. G. Tessin (c. 1765) hos Ehrenheim Tess. 38.
b) (i sht vard.) i överförd anv. om ett förhållande l. en företeelse o. d. (som innebär l. betraktas ss. ngt ondt l. ledsamt): som ständigt ”hänger över” ngn l. plågar l. besvärar ngn, som envist fortfar l. kvarstår, ”som inte vill ta slut”, som man icke kan bli kvitt; envis, ihållande. Han besväras ännu av en efterhängsen mattighet efter influensan. Leopold (1785) i 2 Saml. 7: 48 (om sjukdom). I hopp att ur sitt qvalda bröst, / den efterhängsna kärlek leda. Arnell Moore LR 2: 90 (1830). En efterhängsen gatmelodi. Lundquist Profil. 2: 193 (1886). De oroande tankarna blefvo efter hand allt mindre efterhängsna. Fahlcrantz Kyrkoherden 256 (1907). — (knappast br.) Mitt altför efterhängsna Bibliotheks arbete hindrar mig at (tillbörligt) sköta (min hälsa). Leopold (1783) i 2 Saml. 7: 35.
Spalt E 148 band 7, 1917