| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
EFTERKOMST äf3ter~kom2st, r. l. f.; best. -en.
1) (numera föga br.) till EFTERKOMMA, v. 2. M. Stenbock (1713) hos Nordberg C. XII 2: 355. (Starosten) berättade .. mig .. att han vore förut skickad af Hans Maijs:t K. Stanislaus till Konungen, att avertera dess efterkomst. A. Koskull (c. 1743) i Karol. krig. dagb. 6: 312. Att handlingen skulle blifva ofri genom den blotta efterkomsten af ett tillkommande, det har aldrig fallit någon in att mena. Wikner Tidsex. 175 (1888). — särsk.
a) (†) konkret = EFTERKOMMANDE a. S. Columbus Vitt. 124 (1669). För all efterkomst i dygd ett mönster blifwa. Geisler Fägnetanckar A 2 a (1709). O. Kolmodin (1730) i 3 SAH 15: 331. Posteriority .. effter-komst. Serenius (1734; under posteriour).
b) (†) konkret = EFTERKOMMANDE b. Columbus Bibl. v. B 1 a (1674). En ewig Nöd och Död skull’ honom (dvs. Adam) öfwergå, / Och till hans effterkomst än samma straffet nå. Lillienstedt Christus nasc. A 3 a (1694).
2) (†) till EFTERKOMMA, v. 3: efterföljd. Eders Höghwördigheets förnufftige begiäran till effterkomst. Växiö domk. akt. 1662, nr 186.
Spalt E 160 band 7, 1917