| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
EFTERKOMLING äf3ter~kom2liŋ, m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
1) [jfr motsv. anv. i t.] (†) avkomling, ättling, ättelägg, descendent; jfr EFTERKOMMANDE b, EFTERKOMMA, sbst., EFTERKOMST 1 b. Rel. cur. 307 (1682). Ekeblad 146, 290 (1764). Meurman (1846).
2) (enst.) om barn som födts betydligt senare än dess äldre syskon. De (föräldrar), hvilka äro vid den ålder, som ännu lofvar nya afkomlingar, böra stärka sig med hoppet om andra barn (i st. f. de i striden fallna) — ty för åtskilliga skola desse efterkomlingar .. verka glömska af dem, som ej mera äro till. Höijer Thukyd. 1: 226 (1831).
Spalt E 155 band 7, 1917