Etymologi
[sv. dial. ätt(e)lakk, lank; jfr d. dial. (Jylland) aterlak, tunt öl l. svagdricka; jfr äv. sv. dial. (Ångermanl.) ättlättje (Modin G. Tåsjö 252) samt äfter-rinn. Ordet hör till sin senare del samman med LÄCKA (läka), v., o. betyder alltså eg.: det som ”läcker” l. sipprar fram l. rinner (droppvis) efter det att ”förvätskan” l. det egentliga brännvinet (l. ölet) avrunnit (jfr EFTER- 8 c); jfr EFTERLACKA. Skrivningen -lak antyder möjl. uttal med lång vokal. — jfr EFTERLANK]
(†) lank; spisöl, svagdricka; äv. om svagt vin; jfr EFTERLANK. Wijn och Miödh iagh än aldrigh drack, / Vthan porszööl och effterlack. Messenius Sign. 2 (1612). Swagt wijn, effterlack. Lex. Linc. (1640; under posca). Legofolks vin, efterlack af vin. Lind (1749; under gesinds-wein). Äfterlakk, Det som rinner sidst efter ölet el. bränvin. Schultze Ordb. 2614 (c. 1755). Weste (1807).
Ssg: EFTERLACK-ÖL. om spisöl. (Slottsfogdarna skola uppgiva) huru mykit effther laköll såm tagz effther fowgtheölls och Swenneöls Brygningar. FH 4: 362 (1558).
Spalt E 165 band 7, 1918
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
