Publicerad 1921   Lämna synpunkter
ELDRUM el3d~rum2, vard. äv. el3~, n.; best. -met; pl. =.
Ordformer
Etymologi
[av ELD o. RUM, n. Anm. I bet. 1 o. 2 kan ordet, i formen eld-, äv. fattas ss. ssg till ELDA]
1) rum som är försett med eldstad. Syneprot. (1730; handskr. i VDArk.). Wallmark P. A. Wallmark 161 (1914).
2) sjöt. å ångfartyg: pannrum. Frykholm Ångm. 69 (1881). Hägg Fl. 54 (1904).
3) tekn. om den del av en eldstadsanläggning i vilken bränslet förbrinner, eldstad. VetAH 1764, s. 119. Eldrummet intager .. 2 delar af ugnens höjd. Nyblæus Pharm. 148 (1846). UB 7: 389 (1874).
Ssgr: (2) ELDRUMS-DURK. sjöt. golv i eldrum. TSjöv. 1900, s. 202. —
(3) -LUCKA.

 

Spalt E 440 band 7, 1921

Webbansvarig