Publicerad 1921   Lämna synpunkter
ELDARE el3dare2, m.(||ig); best. -en, äv. -n; pl. =.
vbalsbst. till ELDA, särsk. till ELDA 5 o. 6: person som har till yrke att elda, särsk. i ugn l. under ångpanna, t. ex. i fabriker l. å ångfartyg l. lokomotiv, l. att sköta uppvärmningen (medelst centralvärmeledning) i byggnader l. dyl. Kreüger Ångm. 196 (1833). Verd. 1890, s. 1 (om eldare vid skola). Eldarens egentliga göromål är att sköta lokomotivets eldning och smörjning. Lundberg Lokom. 287 (1902). — jfr GASVÄRKS-, LOK(OMOTIV)-, PANN-, ÅNGBÅTS-ELDARE m. fl.
Ssgr: ELDAR- l. ELDARE-AVDELNING~020. sjömil. UFlott. 1: 14 (1882). Eldareafdelningen utgöres af samtliga ingeniörbiträden och maskinister samt .. alla till allmän tjänst inskrifna eldare. Därs. 32 (1903). —
-DRÄNG. (†) eldare. Rinman Jernförädl. 207 (1772; om arbetare vid valsvärk). —
-KOMPANI. sjömil. jfr -AVDELNING. UFlott. 1: 9 (1882). —
-PERSONAL. —
-UNION(EN). (benämning på viss) facklig sammanslutning av ångbåtseldare. PT 1914, nr 302, s. 2.

 

Spalt E 437 band 7, 1921

Webbansvarig