| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
ELEVATION e1levatʃω4n l. el1-, l. -aʃ-, r. (f. Sv.-t. hlex. (1851), Lundell); best. -en; pl. (i bet. 1, 3, 4) -er.
a) liturg. benämning på den i katolska kyrkan förekommande ceremonien att efter konsekrationen hostian upplyftes inför den knäböjande församlingen för att tillbedjas av denna. NF (1881). Cederström Ströftåg 38 (1915).
b) mil. till ELEVERA 1 a: handlingen att höjdrikta l. förhållandet att vara höjdriktad; äv. konkretare: (grad av) höjdriktning. Öfwer 25 grader kan ingen elevation giöras med Stycken (dvs. kanoner). Grundell Anl. t. artill. 2: 48 (c. 1695). Skottviddens storlek beror .. (bl. a.) på vapnets elevation. 2 NF 25: 1181 (1917).
c) ridk. till ELEVERA 1 b; äv. konkretare. Hästen går med hög elevation. Ehrengranat Häst. rör. 40 (1818). Dens. Ridsk. I. 1: 53 (1836).
d) (†) till ELEVERA 1 c; äv. konkretare. Ovett och skällsord, i prosa eller vers, utgör blott elevationen i Packets röst. DA 1784, nr 207, s. 2.
2) (†) om höjd över vattenytan o. d. (Ulldalens) höjd öfver Åresjön är omkring 600 alnar, der den äger sin största elevation. VetAH 1814, s. 65.
3) (†) astr. o. geogr. geografisk bredd, breddgrad; jfr POLHÖJD. Jönköpings och Askersunds elevationer. Tiselius Vätter 1: 12 (1723). Ekbohrn Främ. ord (1868).
4) konst. o. tekn. teckning framställande ett föremål i vertikal projektion (utvisande dess höjdmått), höjdritning; i sht om dylik teckning av ett föremåls framsida; i ä. tid ofta om fasadritning i allm. (utan tanke på de riktiga höjdmåtten). Tessin (1735) hos Wrangel Tess. palatset 40. (Figurerna) visa i elevation, plan och genomskärningar anordningen af maskinen. TT 1871, s. 7.
5) i framställning av vitter l. estetisk art: (sinnets l. känslans l. själens l. tänkesättets l. stilens osv.) lyftning; upphöjdhet; jfr ELEVERA 2. HSH 7: 265 (c. 1750). Elevation i tänkesättet. De Geer Hjertkl. 176 (1841). Lika starkt som Fichte betonar Tegnér elevationen, evighetsupplevelsen, den djupa saligheten. Böök Tegnér 1: 471 (1917).
6) (†) vbalsbst. till ELEVERA 3. Högförnäma .. mäns barns Guvernerande och Elevation. VDAkt. 1735, nr 65.
1) till 1 b: grad av höjdriktning. Mörsarens eller Haubitzens elevations grad. Törngren Artill. 3: 28 (1795).
-KRATER. (†) geol. insänkningskrater (enl. ä. uppfattning uppkommen gm upphöjning av före vulkanens utbrott horisontella jordlager). Bergstrand Geol. 34 (1859). —
-SIKTE. (numera knappast br.) å gevär: sikte som kan höjas o. sänkas, trappsikte. Hahr Handb. f. jäg. 97 (1866). —
(1 b) -SKOTT. —
Spalt E 464 band 7, 1921