Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EMBRYO äm4bryω l. -å (ä´mmbryo Dalin), förr äv. EMBRYON (Sylvius Mornay 245 (1674), Topelius Ljungbl. 114 (1858, 1863)), n. ((†) r. l. m. SvLittFT 1834, sp. 408, Topelius Ljungbl. 114 (1858, 1863: embryon)); best. -t ((†) ss. r. l. m. -onen Frey 1843, s. 362, Kullberg Syskonb. 67 (1846); i best. anv. utan slutart. SvLitT 1820, Bih. sp. 113, BotN 1849, s. 133); pl. -n l. (i fackspr. vanl.) embryoner äm1bryω4ner l. -å4ner. Anm. I ä. tid förekommer ordet stundom med lat. böjning: ack. -onem B. Olavi 160 a (1578), Förarb. t. Sv:s lag 2: 315 (1707).
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. embryo, fr. embryon; av mlat. o. nylat. embryo, gr. ἒμβρυον, foster]
1) anat. o. zool. foster av människa l. djur under den tidigaste perioden av utvecklingen (innan formerna ännu utbildats); i sht förr äv. om foster i allm. Sylvius Mornay 245 (1674). Embryoner af 3 til 5 månader. LittT 1797, s. 181 (i fråga om människan). Ryggsträngen .., ett organ, som .. är gemensamt för alla ryggradsdjurs embryoner. Thorell Zool. 1: 314 (1860). Holmström Naturl. 207 (1895).
2) bot. ur äggcellen framvuxen flercellig kropp som utgör början till en ny generation (men som ännu en tid omgives av moderväxtens vävnader o. får sin näring av denna); växtämne. SvLitT 1820, Bih. sp. 113. Embryot (ligger) färdigbildadt inom fröet, blott afvaktande den vattendroppe, som kallar det till groning, för att framträda och visa oss en aldeles ny gestalt. J. Agardh i 1 Nord. univ.-tidskr. I. 2: 35 (1855). ArkBot. III. 2: 2 (1904). — jfr PRO-, VÄXT-EMBRYO.
3) bildl.: första (blygsamma) begynnelse (till ngt); ”frö” l. ”grodd” (till ngt); ämne (till ngt). P. Erici Musæus 6: 125 b (1582). (Det Schellingska systemet) inneslöt embryonen till en ny verldsåsigt. Frey 1843, s. 362. Ni är ännu endast embryonen till en statsman. Kullberg Syskonb. 67 (1846). Korea är en stat i embryo. Cassel Östas. 218 (1906). — jfr KUNSKAPS-, STUDENT-EMBRYO m. fl.
Ssgr (jfr ssgrna under EMBRYONAL): (1) EMBRYO-ANLAG~20 l. ~02. jfr ANLAG 4 a. 2 NF 18: 658 (1912). —
(2) -BÄRARE, r. l. m. celltråd l. stor cell som uppbär embryot (o. som utgör ett slags näringsapparat för detta). Fries Syst. bot. 250 (1897). —
(1, 2) -CELL. (†) embryonal cell. Thorell Zool. 1: 307 (1860). —
-PERIOD. särsk. (numera föga br.) till 1: embryonal period. Thorell Zool. 1: 315 (1860). —
(2) -SÄCK. benämning på den centralt liggande stora cell i fröämnet hos högre växter ur vilken äggcellen o. senare gm befruktning embryot utvecklar sig. J. G. Agardh i SKN 1842, s. 219.
Avledn.: EMBRYOLOG, m.||ig. [jfr t. embryolog, fr. embryologue] forskare i embryologi. E. Fries i BotN 1857, s. 128. —
EMBRYOLOGI, r. (l. f.). [jfr t., fr. embryologie, eng. embryology] vetenskapen om embryots utveckling hos djur o. växter. Dalin (1850). Quennerstedt Lifv. väg. 13 (1906). —
EMBRYOLOGISK, adj. som gäller l. hänför sig till (osv.) embryologien. —
EMBRYONAL, se d. o. —
EMBRYONISK, adj.; adv. -t. [jfr t. embryonisch] som (ännu bl.) utgör l. som liknar ett embryo; som befinner sig i sitt begynnelsestadium l. första utvecklingsstadium; ofullgången, outvecklad; jfr EMBRYOTISK. Polyfem IV. 21—22: 7 (1811: embryoniskt, adv.). Teorier, hvilka .. ännu tyckas temligen embryoniska. Rein Psyk. 1: 419 (1876). —
EMBRYOTISK, adj.; adv. -t. = EMBRYONISK. SvLittFT 1834, sp. 751. (Palmblads) Resorna, där novellen (Amala) i embryotisk form finnes inflätad. F. Böök i SvLittH 2: 137 (1919).

 

Spalt E 498 band 7, 1922

Webbansvarig