| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EMENDERA e1mände4ra l. em1-, l. -en-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; EMENDATION (se d. o.).
1) (†) i allm.: bättra, förbättra, reformera; rätta, beriktiga, korrigera; refl. om person: bättra sig, rätta sig. P. P. Gothus Underv. R 2 b (1590). (Att) Kyrkieregementet måtte blifwa emenderat och förbättrat. Schroderus Os. III. 1: 233 (1635). Man skulle något emendera conceptet. RARP 4: 380 (1650). Emädan hon .. aldrigh will .. sigh emendera och bättra. VDAkt. 1660, nr 38. Frey 1848, s. 132.
2) språkv. införa riktigare l. bättre läsarter i (en fördärvad text), förbättra, rätta, korrigera (en text l. ett textställe l. en läsart osv.). Ett stort antal ställen äro i den nya editionen på ett lyckligt sätt emenderade. S. har givit lagtexterna diplomatariskt och avhållit sig från att emendera. Wisén Emend. 17 (1886).
1) (†) till EMENDERA 1. The Andelige Personers Emendation och Förbättring. Schroderus Os. III. 1: 284 (1635). Ekbohrn (1868).
2) till EMENDERA 2: textförbättring, texträttelse; ofta konkret. Göra en emendation. En god, lyckad, tänkvärd, nödvändig emendation. LittT 1796, s. 153. —
Spalt E 509 band 7, 1922