| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
ENFORMIG e3n~for2mig, adj. -are. adv. -T.
1) (numera föga br.) likformig.
a) inom sig likformig l. likartad, enhetlig, homogen; stundom: regelbunden. Annerstedt UUH Bih. 1: 21 (i handl. fr. 1593). Præpositionerna .. hafva (i grekiskan) icke någon enformig bildning. Trendelenburg Gr. spr. 187 (1801). Enformig medborgerlig uppfostran. Järta V. skr. 2: 497 (1828). Vanan (förstärkes) .. genom lugnt och enformigt lefnadssätt m. m. Boström 1: 134 (c. 1830). Björkman (1889). — särsk. fys. i förb. enformig(t föränderlig, accelererad osv.) rörelse, likformig(t föränderlig osv.) rörelse. Fock 1 Fys. 28 (1859). JernkA 1900, s. 174.
b) likformig (med ngt), överensstämmande (med ngt); stundom i förb. med prep. med. Skolor och skolemestere .. (skola tillses, så) att the äre eenformige medh teres .. böker och öfninger. Annerstedt UUH Bih. 1: 32 (i handl. fr. 1595). Mån-Tabeller .. utgörande ett enformigt helt med de öfriga astronomiska Tabellerna. ÅrsbVetA 1822, s. 158.
2) enahanda, utan omväxling; genom brist på omväxling tröttsam, tråkig, ledsam. En enformig slätt, väg, resa, vegetation, rytm, sysselsättning. Ett enformigt landskap, liv, levnadssätt, brus, buller. Rägnets enformiga smattrande. Stenhammar 276 (1798). (Böljorna) doft och enformigt mot stränderna slå. Wallin Vitt. 2: 106 (1821). En göks enformiga ”kuku!” Crusenstolpe Mor. 2: 108 (1840). Mängden av sysslor .. gjorde, att det aldrig blev tråkigt eller enformigt. Lagerlöf Holg. 2: 415 (1907). — (†) om person. Tröttsam på längd (dvs. i längden) är en enformig vän. Atterbom Lyr. 1: 23 (1811).
1) (numera föga br.) till 1: likformighet (inom sig l. med ngt annat), överensstämmelse (med ngt), enhetlighet. Kong. M:tts och .. den kongelige brudz .. enformigheett uthij .. religion. A. Oxenstierna 1: 617 (1620). Enformighet i anstalter och tilsyn vid Kyrko Byggnaden. VDAkt. 1789, nr 193. V. Rydberg (1875) hos Warburg Rydberg 2: 189.
2) till 2: brist på omväxling. Vegetationens enformighet. Vågskvalpets sövande enformighet. Ödmann M. Park 10 (1800). Tröttande enformighet i ord eller konstruktion. Cederschiöld o. Olander Vinkar 44 (1901).
Spalt E 607 band 7, 1922