Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ENSLING e3nsliŋ2 l. en3s-, m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[bildat till ENSLIG 4; jfr nor. ensling]
person som lever i avskildhet från andra (saknar vänner l. bekanta); ofta: person som älskar ensamheten (undviker sällskap), enstöring; förr stundom: eremit. J. G. Oxenstierna 1: 128 (1805). Enslingens sång i den stora öknen. E. Sjöberg 116 (1819; titel på en dikt). En ryktbar helig ensling. Frey 1850, s. 117. Skärkarlen är en ensling; har långt till tingshuset, långt till kyrkan och långt till skolan; långt till grannarna och långt till staden. Strindberg Skärk. XIX (1888). En ensling, sluten, mörk i håg. Anderson Dikt. 137 (1889).
Ssgr: ENSLINGS-HYDDA. (†) eremithydda. Afzelius Sagoh. 3: 104 (1841). —
-LIV. —
-LYNNE. —
-NATUR.
Avledn.: ENSLINGSKAP, n. F. Böök i SvLittH 2: 192 (1919).

 

Spalt E 662 band 7, 1922

Webbansvarig