Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ERGIVEN, p. adj. -vne, -vna.
Etymologi
[efter t. ergeben, p. adj.; jfr ERGIVA]
(†) hängiven, tillgiven; stundom med bibet. av underdånighet. RARP 4: 487 (1650). Tro att iag lefwer och dör dig helt ärgifwen. (Stenbock o.) Oxenstierna Brefväxl. 1: 244 (1701). jfr TJÄNST-, TRO-ERGIVEN.
Avledn.: ERGIVENHET, r. l. f. (†) tillgivenhet. Loenbom M. Stenbock 3: 219 (i handl. fr. 1712). Nordberg C. XII 2: 475 (1740). —

 

Spalt E 707 band 7, 1922

Webbansvarig