Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ERSKÄLLA? v., anträffat bl. i ipf. erskall.
Etymologi
[efter ä. t. erschellen, ljuda (ipf. erschall); jfr ER- o. SKÄLLA, v.]
(†) ljuda, skalla. Erskall ur hennes Munn en sådan ordeklang. S. Columbus Vitt. 86 (c. 1670). —

 

Spalt E 722 band 7, 1922

Webbansvarig