Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
ESKADER äska4der l. e- (ä- Dalin (1850)), r. (m. Sahlstedt, Lundell) ((†) n. BtFinlH 4: 147 (1563)); best. -dern (KKD 5: 108 (1710: sqvadern) osv.) ((†) -dren Resol. 20/2 1739, s. C 3 b, Sahlstedt (1773)); pl. -drar (Sahlstedt (1773) osv.) ((†) -drer SvMerc. 1: 317 (1755), Stiernstolpe Arndt 4: 68 (1808). = Bliberg Acerra 438 (1737), Agrell Maroco 1: 519 (1796; best.: -derne). Med fr. pl.: esquadres Nordberg CXII 1: 106 (1740)).
2) i sht sjömil. under särskild chef stående flottavdelning (mindre än flotta, men större än division); äv. allmännare, om grupp av fartyg under gemensam ledning (t. ex. vid nöjessegling); äv. mer l. mindre bildl.; jfr SKVADRON. Utrusta en eskader. OSPT 1687, nr 42, s. 4 a. Bellman 5: 69 (c. 1775; bildl.). I medlet af juli 1507 landade en eskader under Severin Norbys befäl på Åland. Schybergson FinlH 1: 149 (1887). Jämte örlogsflottan funnos .. s. k. ”Eskadrar” både i Stockholm och Göteborg. Stockholms eskader kallades under åren 1759—1776 ”Galerflottan” samt derefter till och med 1824 ”Svenska eskadern af arméens flotta”. Hjelt Medicinalv. 3: 205 (1893). — jfr GALÄR-, KRYSSAR-, KUST-, ÖRLOGS-ESKADER m. fl.
-FART. om högsta fart som en eskader ss. samlad taktisk enhet kan hålla. SD(L) 1898, nr 217, s. 3. —
-SEGLING. segling i eskaderförband; särsk. i fråga om lustsegling. SAOL (1900). VFl. 1907, s. 50. Därs. 1913, s. 126. —
-TJÄNST. —
-ÖVNING.
Spalt E 731 band 7, 1922