| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
I. med påskrift försedd lapp (l. bricka), fäst (avsedd att fästas) vid ett föremål o. angivande dettas namn resp. innehåll l. andra upplysningar. En Munk har .. satt etiquetter eller titlar på Manuscript-pärmarne. Björnståhl Resa 5: 112 (1779). Med etiketter förstås (i trädgårdar) träskifvor, zinkplåtar, skiffer- eller porslinsskifvor, lappar af pergament eller tyg m. m. d. hvarpå växtens namn skrifves. Lindgren Trädg. 1: 85 (1872). Utmärkt prydliga, hela burkens sidor omslutande etiketter. LAHT 1912, s. 272. — jfr PAPPERS-, RYGG-, VÄXT-ETIKETT m. fl. — särsk. mer l. mindre bildl. Verd. 1885, s. 55. Rydberg (hade) en gång för alla blifvit försedd med etiketten frisinnad. Vetterlund StudDikt. 136 (1896, 1901).
II. [beträffande bet.-övergången jfr fr. protocole, formulär, ceremoniell, urspr.: (förklistrat) papper (avsett för innehållsförteckning o. d.), ävensom isl. skrá, förordning, urspr.: skinn]
1) sammanfattning(en) av (de mer l. mindre stränga) reglerna för uppträdandet (klädseln osv.) vid ett hov o. d.; allmännare: sammanfattning(en) av de former o. bruk som gälla för umgänget (klädseln osv.) inom ett visst samhällslager, särsk. inom en socialt högre stående krets. Hålla strängt på etiketten. Etikettens bud, lagar. Brott mot etiketten. Dalin Arg. 1: 176 (1733, 1754). Fel mot etikettens lagar betraktades (av G. III) nära nog som verkliga förbrytelser. SvH 8: 42 (1904). — jfr HOV-, KLÄDEDRÄKTS-ETIKETT. — särsk.
a) i mer l. mindre utvidgad l. bildl. anv. Det hör inte till etiketten i franska armén att ge ljud åt smärtan. Cederschiöld Vänt. 167 (1915).
b) övergående i bet.: uppträdande i (sträng) överensstämmelse med etikettens fordringar. Den fria ton, som .. är rådande (i Sverge), .. är lika långt skillgd ifrån sjelfsvåld, som en tvungen etiquette. Stiernstolpe Arndt 2: 27 (1807).
2) (numera knappast br.) enskild regel för etiketten (i bet. II 1 b), etikettsregel; i pl. = II 1. G. J. Ehrensvärd Dagb. 1: 13 (1776). Hundradetals små Prinsar .. funno genom Etiquetterne medel, at uphöja sin värdighet. SP 1780, s. 981. Düben Lappl. 118 (1873). — (†) särsk. övergående i bet.: artighet, ceremoni. Ack, Herre Gud! sådana etiketter mellan goda vänner! Knorring Skizz. II. 2: 53 (1845).
Ssgr (Anm. Särsk. i ssgr i vilka ordet ingår med bet. I torde ssgsform utan -s- föredragas):
(II 1) -FULL. (mindre br.) som lägger stor vikt vid ett noggrant iakttagande av etikettens olika bud. Dryg och etikettfullt förnäm i sin hållning. Ramsay Barnaår 3: 109 (1904). —
(I) -KLISTER. —
(I) -ORD. ord (inskrift) på etikett; bildl.: karakteriserande l. klassificerande ord l. beteckning. Många om ej de flesta nordiska författare stå liksom i bestämda fylkingar — man kan nästan med etikettsord bestämma, till hvilket läger de höra. O. Levertin i OoB 1892, s. 231. —
(II 1) -REGEL. —
(II 1) -VIDRIG. stridande mot etiketten. —
(II 1) -VÄSEN l. -VÄSENDE. Hildebrand Medelt. 1: 15 (1879). Etikettsväsendet upprätthölls (under G. IV A.) strängare än någonsin. SvH 8: 218 (1905).
Spalt E 754 band 7, 1922