| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EXCIPERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, EXCEPTION (se d. o.).
(†)
1) undantaga (ngt), göra undantag för (ngt); göra det förbehållet (att ..). Uttryckeligen exciperes, att detta förbundh icke skall præiudicere (tidigare överenskommelser). OxBr. 1: 127 (1619). Dhenne casus (synes) medh skiähl böhra .. exciperas ifrån den gemeene Regeln. HSH 10: 103 (1681).
2) refl. (äv. intr.): fritaga sig (från ngt); undandraga sig (ngt). VDAkt. 1653, nr 278. Här exciperade sig H:r Præpositus (dvs. prosten) för allt answar .. om någon otijdighet wore gängse i Församlingen. OfferdalKArk. N I 1: 38 (1696). Cavallin Herdam. 3: 277 (cit. fr. 1715; intr.). Nu har jag lagel(ig) vhrsächt att mig ifrån förmynderskapet excipera. VDAkt. 1725, nr 304. Därs. 1779, nr 145.
3) invända (ngt mot ngt); göra invändningar l. protestera (mot ngt); särsk. om svarandeparts invändning vid rättegång. Schroderus Waldt 30 (1616). Landtmarskalken .. exciperar till det, som (i K. X G:s konungaförsäkran) .. röres om BergzCollegio. RARP V. 1: 230 (1654). Isaacus Brovallius exciperade moot inlaghan, och sadhe dhen aldeeles wara osann. ConsAcAboP 4: 110 (1673). Jag exciperade .. i förstone ther emot (dvs. mot att bli uppsyningsman vid hospitalet). VDAkt. 1711, nr 26. (Den anförda omständigheten) kan (icke) gifva svaranden skäl, att excipera detta Skånska forum. Almqvist AmH 1: 169 (1840).
Spalt E 812 band 7, 1922