Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXSPIRERA äk1spire4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr EXSPIRATION.
Ordformer
(förr äv. skrivet expirera)
Etymologi
[jfr t. ex(s)pirieren, eng. expire, fr. expirer; ytterst av lat. ex(s)pirare, av ex, ut (se EX-), o. spirare, andas (jfr SPIRANT)]
1) (i fackspr.) tr. o. intr.: andas ut. Starkt exspirera i fria luften. ASScF 6: 190 (1861). Den exspirerade luften. Hammarsten FysiolK 555 (1883).
2) (†) intr.: draga sitt sista andedrag, dö. The haffua .. expireret, och äro dödhe wordne. P. P. Gothus Underv. Ii 2 a (1590). VDAkt. 1651, nr 102. Dalin (1850).
3) (†) intr.: gå till ända, utlöpa. Krigzhielpen exspirerar i åhr. RARP 6: 85 (1657). Arrende-Contractets expirerande. 2RARP 4: 548 (1727). Ansökningstiden .. lärer snart exspirera. VDAkt. 1784, nr 265. Dalin (1850).

 

Spalt E 867 band 7, 1922

Webbansvarig