Publicerad 1924   Lämna synpunkter
-FARE ~fa2re, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(-far GR 20: 238 (1549: Hollandsfar))
Etymologi
[fsv. -fari (i blekungzfari m. fl.), -farare, motsv. fd. -fare, d. -far, isl. -fari; till FARA, v.2]
(numera bl. ngn gg arkaistiskt) i ssgr, om person som rest l. plägar företaga (sjö-) resor till ett land l. som kommit från l. har sin hemort i ett visst land l. landskap. — jfr BLEKINGS-, HOLLANDS-FARE m. fl.

 

Spalt F 293 band 8, 1924

Webbansvarig