Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FARISÉ far1ise4, m.||(ig.); best. -en l. -n; pl. -er ((†) -r Bellman SkrNS 1: 220 (c. 1760; i vers)).
Ordformer
(förr vanl. skrivet pha-. -risé (-rise) Serenius Rr 4 b (1734) osv. -risee (-æe) Luk. 18: 10 (Bib. 1541), Gynther ConvHlex. (1847); -riseen, best. sg., Luk. 18: 11 (NT 1526) osv. -riseer (-æer), sg., Luk. 18: 10 (NT 1526), Möller 1: 1125 (1745). -riseus Luk. 7: 39 (NT 1526))
Etymologi
[jfr t. pharisäer, eng. pharisee, (kyrko)lat. pharisæus, av gr. φαρισσαῖος; av arameiska periʃa (pl. periʃaia), eg.: avsöndrad (näml. från det l. de orena)]
1) eg.: person tillhörande ett parti bland judarna som uppstod under mackabéertiden o. vars medlemmar utmärkte sig för sitt stränga iakttagande av den judiska lagen (ofta strängt klandrade av Jesus i Nya testamentet för värkhelighet o. bl. utvärtes fromhet m. m.). Thå the scrifftlärde och phariseer sågho, ath .. (Jesus) ååt medh the publicaner och syndare, sagde the (osv.). Mark. 2: 16 (NT 1526). The högfärdige Phariseer. PErici Musæus 2: 160 b (1582).
2) mer l. mindre bildl.; i sht: person som förenar högfärd över egen inbillad (i sht moralisk) fullkomlighet med förakt för o. skarpt fördömande av dem som tänka o. leva annorlunda, egenrättfärdig människa; äv.: skenhelig skrymtare l. hycklare. Våra tiders Gycklare och Phariseer. Borg Luther 2: 377 (1753; med tanke på munkar o. nunnor m. fl.). SvLittFT 1837, sp. 284. Jag vill inte, att Astrid .. ska bli offer för en sådan där farisé. HAndersson i UngaKraft. 1907, s. 50 (om en absolutist). jfr: Vi hafve alle en Pharisæe i hiertat, som gerna vil blifva sedder af menniskiomen. Münchenberg Scriver Siäl. 4: 1176 (1725). — jfr INTELLIGENS-, NYKTERHETS-FARISÉ.
Ssgr (föga br.): A: FARISÉ-FROMHET. Hasselroth Campe 127 (1794; till 2). —
-RÄTTFÄRDIGHET ~0200 l. ~0102. (farisäer-) Beskow Pred. 372 (1901).
B (knappast br.): FARISÉER-RÄTTFÄRDIGHET, se A.
Avledn.: FARISEISK, adj. (-aisk 1555—1807. -eisch HB 3: 227 (1644). -eersk 1526—1558)
1) eg.; jfr FARISÉ 1. The scrifftlärdhe vthaff thet Phariseerske partijdh. Apg. 23: 9 (NT 1526). jfr: Draperande sig i sin fariseiska oskuldsmantel. GHT 1896, nr 237 A, s. 3.
2) mer l. mindre bildl.; jfr FARISÉ 2. Ath begære clædes vdj eder phariseiske habitum. GR 4: 359 (1527; om nunnedräkten). Fariseiskt övermod. GCederschiöld i GbgHÅ XVI. 3: 4 (1909). —
FARISEISM, r. fariséernas åskådning l. lära; egenskap(en) l. förhållande(t) att vara fariseisk; högmodig självgodhet; skrymteri, skenhelighet. Hvad var .. (påvedömet) annat än en ny phariseism. Melin Pred. 1: 83 (1844). Tegnér .. (angrep) skoningslöst .. tidens fariseism hvar han än måtte finna den. Hagberg Tegnér 30 (1847).

 

Spalt F 296 band 8, 1924

Webbansvarig