Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FARYNX fa4ryŋks, r.; i best. anv. utan slutartikel.
Ordformer
(förr skrivet pha-)
Etymologi
[ytterst av gr. φάρυγξ]
anat. svalg. Trafvenfelt ÅrsbLäkS 1813, s. 30.
Ssgr: A [typen direkt lånad från nylat.]: FARYNGO-SKOPI10104 l. 010—. [jfr CYSTOSKOPI] med. undersökning av svalget med laryngoskop. Liljenroth Pharyng. 1 (1870).
B: FARYNX-DIFTERIT. med. difteri där inflammationen m. m. är begränsad till svalget. Lennander Croup 50 (1887). —
-VÄGG. anat. Liljenroth Pharyng. 4 (1870).
Avledn.: FARYNGAL, adj. språkv. om språkljud: som bildas med artikulation mot bakre svalgväggen, faukal. Noreen VS 1: 378 (1905). —
FARYNGIT, r. med. inflammation i svalget. Wide MedGymn. 197 (1896).

 

Spalt F 311 band 8, 1924

Webbansvarig