Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FASAN, sbst.1, r. l. f.
Etymologi
[fsv. fasan, förskräckelse, rädsla]
(† utom i ssgr) vbalsbst. till FASA, v.3: fasa. Jag hisnar och ey kan än med som största fasan / Där täncka på, at (osv.). Fånge 2 (c. 1710). Injaga fienden en fasan. Dalin Hist. 1: 265 (1747). De Asiatiska Folken hade en fasan för de Consuliska och Pro-Consuliska. Dens. Montesquieu 92 (1755).
Ssgr (numera uppfattade ss. hörande direkt till FASA, sbst.): FASANS-FULL fa3sans~. (fullt br.) full av fasa; skräckinjagande, hemsk, ryslig, förskräcklig; jfr FASLIG. Ett fasansfullt skri hördes kring gatorna. Lidner SednSkr. 59 (c. 1785). En fasansfull olycka. Thomander 1: 226 (1850). Nu stod hela den fasansfulla verkligheten på en gång klar för mig. Ödman UngdM 1: 52 (1873, 1881). Emaljerade saker .. äro .. fasansfullt dyra. SD(L) 1897, nr 583, s. 5. —
-ROP. (i högre stil) rop av fasa, fasansfullt rop. Kunde väl ett dylikt fasansrop komma från dödliga läppar? Blanche Band. 53 (1848). Jes. 24: 18 (öv. 1898). —
-VÄCKANDE, p. adj. (föga br.) fasaväckande. Brunius Resa 1838 124 (1839). —
-VÄRD. hemsk, ryslig, förskräcklig. Lantingshausen Young 2: 40 (1790). Skriande fasansvärdt. Johansson HomIl. 8: 321 (1846). Somliga (av Armfeldts karoliner) voro .. ända till sex nätter på de fasansvärda fjällen. Crusenstolpe Tess. 5: 165 (1849).
Avledn.: fasansvärdhet, r. l. f. Hahnsson (1888). —
-VÄRDIG. (knappast br.) = -VÄRD. Johansson HomIl. 2: 309 (1846). Lovén Dante 1: 88 (1856).

 

Spalt F 318 band 8, 1924

Webbansvarig