Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FIKT, f. o. n.
Ordformer
(fickt c. 1570. ficht c. 1607. fijkt 1685—1712)
Etymologi
[fsv. fikt; till FIKA, v., l. FIKTA]
(†) iver, nit; ivrig strävan, beställsamhet; möda, arbete. Arbete tunge och mykyt fickt. CreatMundi 21 (c. 1570). Han stod emott then Liturgian med allo ficht. Benzelius MonHistVetEcclSv. 139 (c. 1607). Spegel (1712).

 

Spalt F 522 band 8, 1924

Webbansvarig