Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FIRMA (fi`rma Weste) l. FÄRMA, v. -ade, äv. ipf. -de. vbalsbst. -ELSE (OPetri Sacr. A 1 a (1528), Afzelius Sag. 6: 62 (1851)), -ING (Strinnholm Hist. 5: Reg. 53 (1854)), -NING (Weste (1807)).
Ordformer
(fir- 1635—1851. fer- 1529—1854. f(f)är- 1528—1851. för- 1561)
Etymologi
[fsv. färma; jfr d. firme, ä. d. fermæ, mnt. fermen; av lat. firmare (se FIRMA, sbst.); jfr KONFIRMERA]
(†) i fråga om (av biskop förrättad) stadfästelse av dop på katolskt sätt medelst smörjelse o. händers påläggning: konfirmera. Vij .. måge .. bruka honom til att visitera och färma i annor stict som nw biscops lös ära etc. GR 5: 158 (1528). Schroderus Os. 1: 735 (1635). Strinnholm Hist. 5: Reg. 53 (1854).

 

Spalt F 616 band 8, 1924

Webbansvarig