| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
1) bekräfta, stadfästa, godkänna; i sht med avs. på förläningar, privilegier o. d.: upprepa l. betrygga (en försäkring), prolongera (en nådigt given förmån o. d.); tillerkänna ss. egendom; numera nästan bl. med avs. på beslut, överenskommelse o. d.: stadfästa; förr äv. allmännare: bekräfta, besanna, bestyrka. G1R 3: 154 (1526). Medh bref och segel stadfästa och confirmera förbe:te våre faderlige gåfvor och förläninger. Därs. 29: 553 (1560). Stiernman Com. 1: 443 (1596). Att jag måtte fåå denn byenn Valkijll confirmerat. OxBr. 9: 24 (1622). Uplandz lagen .. öfwersågz och confirmerades af Konung Birger Månszon åhr 1295. Dijkman Obs. C 8 a (1686). Det Confirmeres ifrån åthskillige Orter at uti Constantinopel skal wara mycken dyr tijdh. OSPT 1687, nr 4, s. 2. Klubben beslöt att .. konfirmera sitt beslut från i höstas. PT 1916, nr 35 A, s. 2. — särsk.
a) (†) i fråga om (högtidlig) bekräftelse l. stadfästelse av ngns val till ngt l. ngns insättande i ett ämbete o. d.; särsk. i uttr. konfirmera ngn till ngt, bekräfta att ngn är vald l. utsedd till ngt. G1R 1: 21 (1521). (Konung Sigismund) har .. Confirmerat .. M. Abrahamum till Ärkebiskop. HSH 1: 60 (1594). Rudbeck Bref 16 (1662). Att Lectores må confirmeras aff sin Biskop och inthet aff Konungen, tyckes orimligit vara. Därs. 33 (1664). SvBL 3: 264 (1860).
b) (†) med avs. på bruksegendom, övergående i bet.: stadfästa i dess rättigheter, privilegiera. (Lindberg o.) Johansson Karlskoga 62 (cit. fr. 1649). Larsbo Bruk (i Söderbärke) .. säges .. vara bygt 1592 och Confirmeradt .. 1689. Hülphers Dal. 570 (1762).
2) (numera föga br.) göra (ngt) fast l. säkert i ngns medvetande l. tro o. d., befästa (ngt i ngn); äv. [numera väsentligen efter motsv. anv. i fr.] stärka (en föresats, avsikt o. d.); äv. med saksubj. Chesnecopherus Skäl P 1 a (1607). L. Paulinus Gothus JClaeszon 48 (1611). När jag hakade upp telefonluren erfor jag en trygghetskänsla, som konfirmerade min avsikt att resa utan något nytt möte med Adorée. Essén HExc. 48 (1916).
3) låta (ngn) undergå konfirmation (se d. o. 2); jfr FIRMA, v. Schroderus Os. III. 1: 313 (1635). BtRiksdP 1894, I. 1: nr 28, s. 3.
Spalt K 2101 band 14, 1937