Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONFITYR kon1fity4r, äv. koŋ1-, r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. -fitur 18521889. -fiturer, pl. 16801832. -fityr 1871 osv.)
Etymologi
[jfr t. konfitüren, pl.; av fr. confiture, av mlat. confectura, till p. pf.-stammen i lat. conficere (se KONFEKT). — Jfr KONFEKTYR]
sockerbakvärk o. d. av finare slag; i sht om kanderad frukt o. d.; numera i sht i pl., allmännare: sötsaker, konfekt (se d. o. 1), konfektyrer; i sg. numera bl. (tillf.) i koll. anv. Brask Pufendorf Hist. 103 (1680). Confiturer, som brukas efter måltiden. Dähnert 330 (1746). Confiturer bestående af Geleer samt inlagda Pommerants-knoppar. DA 1793, nr 30, s. 2. SvD(A) 1927, nr 5, s. 7.

 

Spalt K 2103 band 14, 1937

Webbansvarig