| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FJÄTTER fjät4er, r. l. m.; best. -n; pl. fjättrar fjät3rar2; l. (numera nästan bl. i högre stil, mindre br.) FJÄTTRA fjät3ra2, r. l. f.; best. -an; pl. (numera knappast br.) -or.
1) boja, band; numera vanl. i pl.
a) (numera i sht i högre stil) i eg. bet.: boja, fängsel, band, järn; stundom oeg., närmande sig bet.: fängelse, fångenskap. Lägga fjättrar på ngn, belägga ngn med fjättrar. Slå, smida, sätta ngn i fjättrar. Han hafde monga resor warit bunden medh fiätrar och kädhor. Mark. 5: 4 (NT 1526; öv. 1883: fotbojor). Lijka som man wille leggia honom en fiättor, bådhe på hender och fötter. Syr. 21: 22 (Bib. 1541). The inmante sittia i fängelse, antingen i fiättrar eller lösa. Nehrman PrCr. 116 (1759). Min stackars olyckliga Herre! — Ack! han försmägtar i Fjättror. Eurén Kotzebue Cora 88 (1794). Då alla kedjelagda skälmar tumla / på öppet torg och vifta med sin fjettra. Heidenstam Vallf. 189 (1888). Fångne titan, fastnaglad vid klippan, när skall du bryta din fjetter? Topelius Planet. 3: 161 (1889; om den på Öland levande Karl Gustav). — jfr GULD-, JÄRN-, SLAV-FJÄTTER.
b) [jfr BOJA 3 o. där anförda motsvarigheter o. förebilder i andra språk] bildl., om ngt immateriellt som tynger l. trycker l. hämmar ngn l. berövar ngn hans frihet; hämmande band, tryck, tvång, förtryck, slaveri. Bryta, slita, kasta av sina fjättrar. Syndens, dödens fjättrar. Träldomens fjättrar. Lägga fjättrar på det fria ordet. (Herren har) satt migh vthi hårda fiettrar. Klag. 3: 7 (Bib. 1541). Älskog, Penning-törst, Ährgirughet, Hath, Nijt, / De släpa sinnet hans i fiättror hijt och dijt. ÖB 20 (1712). (Sverges forna lagstiftare) hafva .. lagt förhatliga fjättrar på all styrelse. Järta VSkr. 1: 45 (1809). Jag hyllar inga dogmers fjättrar. Wallin Vitt. 2: 267 (1806). I lustans fjätter. Fröding Guit. 85 (1891). Sveriges holsteinska politik hade slagit Danmark i fjättrar. GRFåhræus i SvH 6: 234 (1905). jfr SLAV-FJÄTTER. — särsk. [jfr BOJA 3 slutet] (föga br.) i uttr. lägga fjättrar på (begär o. d.), lägga band på, tygla. Lägga .. tygel på hans begär och fjättrar på hans utsväfningar. Ödmann AnvPred. 68 (1807). Andersson GrDram. 123 (1890, 1910).
2) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (föga br.) bindsel för (betande) kreatur, hälla, tjuder. Hof Förkl. 48 (1765). (Man) plägade .. tjudra eller binda .. (djuren på betet) med hälla eller fjätter. Hildebrand Medelt. 1: 192 (1880).
3) [jfr motsv. anv. av sv. dial. fjät(t)er, fjättra, nor. dial. fjetra, isl. fjǫturr; jfr FJÄTE] (bygdemålsfärgat, föga br.) = FJÄTE. Juslenius 152 (1745). Vid tredje sången .. / Stötte mot en sten hans mede, / Brast en fjettra mot en stubbe. Collan Kalev. 1: 427 (1864). 1MinnNordM IV. 3: 5 (1882).
-ÖRT. [namnet beror på att örten i ä. tid ansågs ha förmågan att öppna alla lås o. bojor] (†) ormbunken Botrychium lunaria (Lin.) Swartz; låsgräs. Franckenius Spec. D 1 a (1638). Dybeck Runa 1849, s. 16.
Spalt F 726 band 8, 1924