| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FJÄTTRA fjät3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (föga br., Nordforss (1805), Lagerlöf HomIl. 11 (1912)).
1) (numera i sht i högre stil; se dock a) i eg. bet.: lägga bojor på, slå i bojor, fängsla, binda; fastbinda, kedja (ngn l. ngt vid ngn l. ngt). Fjättrad till händer och fötter. Den vid klippan fjättrade Loke. Fängzlade och medh fiettrade fötter. Widekindi KrigsH 436 (1671). Vakt! Fjättren honom! Gustaf III 2: 38 (c. 1785). Fjettrad sättes Prästinnan i häkte. Kolmodin Liv. 1: 18 (1831). Forsen lik en fjettrad kämpe ryter. Snoilsky 3: 47 (1883). — särsk.
a) (i fackspr., fullt br.) i uttr. fjättrad ballong, ballong som vid uppstigning är fäst vid marken (l. vid fartyg varifrån den uppsändes osv.) medelst en lina. SD(L) 1902, nr 173, s. 3. Från en fjättrad ballong kunde man iakttaga, huru det ena tåget efter det andra ångade österut. Hedin KrRyssl. 844 (1915).
b) [jfr FJÄTTER 2] (föga br.) med avs. på djur: binda med hälla l. tjuder, tjudra. Två stora Kamelhjordar .., hvilkas ena framfot var fjättrad. Ödmann MPark 119 (1800).
2) (i skriftspr., i sht i högre stil) i mer l. mindre oeg. o. bildl. anv. Om jag icke lemnar dem alla, fjättrade af sömnen, såsom slagtboskap i edra händer. Kolmodin Liv. 2: 249 (1832). (Flickan) af halm en gördel sammanvred, / Yppigt fjettrande sitt smärta lif. Runeberg 1: 222 (1841). Den ängslan eller förbittring, som hittills fjättrat de inbjudnas tungor. Janson CostaN 2: 286 (1910). — särsk.
a) kvarhålla (ngn på ett ställe o. d.); (oupplösligt) fästa l. binda (ngn l. ngt vid ngn l. ngt). Den svåra sjukdomen hade i många månader fjättrat honom vid sängen. Remmer Theat. 1: 173 (1808, 1814). Inga äktenskapliga band skulle fjettra presterskapet vid staten. Strinnholm Hist. 3: 733 (1848). Segern tycktes fjättrad vid .. (Karl XII:s) fanor. Hjärne i 3SAH 23: 5 (1908). Men förkunna mig .. / hvem af de högste som fjättrar mig här (dvs. hindrar mig gm motvind att avsegla). Lagerlöf HomOd. 44 (1908).
b) bringa l. hålla under tvång l. tryck l. förtryck l. i slaveri; binda, tvinga; lägga hinder i vägen för, inskränka (ngns tanke- l. yttrande- l. handlingsfrihet o. d.), hindra, hämma. CAEhrensvärd 20 (1782). Regera här, tyrann, med bödelsvärdens hot, / Ett fjettradt fosterland som darrar vid din fot! Leopold 1: 201 (1802, 1814). Utan att vara fjättrad af någon philosophisk skolas förutfattade meningar. Berzelius Kemi 3: 19 (1818). Handeln och näringarna voro (i Frankrike före revolutionen 1789) fjättrade genom orimliga skråförordningar. Pallin NTidH 135 (1882). Man fruktade ej för en sammanstötning med Danmark, så vida blott Sveriges krafter icke fjättrades af åtagna förpliktelser på annat håll. Hjärne K12 36 (1902). — särsk. (numera föga br.) lägga band på, tygla, dämpa (begär l. lidelse o. d.). Ej fåviskt fjättra dit begär, / Sök ej de kalla dårar härma! Lenngren (SVS) 2: 31 (1791). All sinnlig passion var fjettrad. Hedborn Minne 61 (1835).
c) (mindre br.) starkt tilldraga sig o. kvarhålla (ngns uppmärksamhet l. intresse l. blickar o. d.); ”fängsla”, fascinera (ngn); i p. pr. ss. adj.: ”fängslande”, fascinerande. Från Elb-bryggan .. är anblicken onekligen fjettrande. Rydqvist Resa 65 (1838). (Oxenstiernas anförande) tröttade och skingrade just dens uppmärksamhet, hvilken det afsåg att fjettra. Crusenstolpe Tess. 2: 229 (1847). Den, som fick höra .. (Tegnérs skoltal), fjättrades oemotståndligt genom deras förträfflighet. LbFolksk. 610 (1892). Klippan .. hade snart försvunnit akterut, och nya bilder fjättrade ögat. Klinckowström BlVulk. 1: 11 (1911).
FJÄTTRA KVAR. (†) till 2. At fjättra vetenskapen qvar på den fläck, der hon sist stadnat. JournSvL 1798, s. 364. (Elgström o.) Ingelgren 281 (c. 1810). —
FJÄTTRA TILLSAMMANS10 032 l. 040. (föga br.) till 1. Båda de brottsliga personerna skola fjätras tillsamman. Schlyter JurAfh. 1: 169 (1836). jfr HOP-, SAMMAN-FJÄTTRA.
Spalt F 727 band 8, 1924