Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLIM, n.; äv. FLEMMA, f.?
Ordformer
(flim 1602–1712. flimm 1640. flemma 1627)
Etymologi
[jfr ä. d. flim, spe, isl. flim, nidvisa; till FLIMMA; jfr FLIMSKA o. FLIMTA]
(†) begabbelse, gyckel, spe. Then onda Cainiska Afföödan .. bespottade Gudz Kyrkia medh sitt flim och gabberij. PJGothus Pollio EwLijff F 1 a (1602). Hon gör af migh sådan leck och flemma. Dr Simon 3 (1627). Spegel 111 (1712).

 

Spalt F 803 band 8, 1925

Webbansvarig