| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLISA fli3sa2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE.
1) klyva sig (i skivor l. flisor); skivra sig; småningom sönderfalla i skärvor l. flisor; bliva flisig; jfr FLISA, sbst. 3 o. 6.
a) refl. Wallerius Min. 58 (1747). (Han) önskade veta, hvarpå det berodde, att vissa tegel flisa sig. TT 1894, Allm. s. 280. Kalkstenen hade det felet att snart flisa sig i stycken. Ramsay Barnaår 2: 20 (1904). Väggstockarna flisade sig och förmultnade, så att dagern sken in. Heidenstam Svensk. 1: 32 (1908). — jfr AVFLISA 2.
b) (†) i pass. med intr. bet. Wallerius Min. 50 (1747). Det besynnerliga, at huden vid nagelrötterna esomoftast flisas och afsöndras. VetAH 1763, s. 240.
2) avskilja flisor l. skärvor från (ngt); göra (ngt) flisigt (l. trasigt); jfr FLISA, sbst. 6. Utskära sinkorna i (låd-)ämnenas båda ändar, utan att flisa trävirket. TT 1902, M. s. 91. — jfr AVFLISA 1.
3) (bygdemålsfärgat) fylla ut springor i (en stengrund) gm inläggande av stenflisor; jfr FLISA, sbst. 6. Foten omkring ScholaeHuset har undertecknad flisat, rappat och med dropplister beslagit. VGR 1780, Verif. s. 454. Stenfoten flisas och rappas. SyneprotVäckelsång 6/8 1894. — jfr UPP-, UT-FLISA.
FLISA SÖNDER10 40. till 2: dela (sprucken sten) i stycken l. flisor; förvandla (ngt) till flisor l. spillror. Lindqvist Dagsl. 3: 212 (1904). Berget blef (gm tillmakningen) sprödt och kunde flisas sönder för spettet. HNelson i Ymer 1913, s. 305.
Spalt F 814 band 8, 1925