| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FORSKARE for3skare2, m.||ig. (ss. fem. användes stundom -ARINNA); best. -en, äv. -n; pl. =.
person som bedriver forskningar l. söker utforska ngt; särsk. om person som driver vetenskaplig(a) forskning(ar); ofta företrädesvis med tanke på hopsamlandet av erforderligt (förut okänt) material; vetenskapsman. En framstående, en lärd, en skarpsinnig forskare. NorrlS 57 (c. 1770). (A. G. Sjöström) var ej als forskare, utan endast en vitterlekare med vacker talang. Heikel Filol. 292 (1894). Arkivarierne böra, hvar inom sitt verksamhetsområde, .. gå forskare .. tillhanda. SFS 1901, nr 80, s. 4. Bellman är den bland våra författare, som mest lockat både forskare och essayister. MinnestGbgVS 1904—07, s. 60. jfr ARKIV-, BIBEL-, DIALEKT-, HEMBYGDS-, MED-, MUSIK-, ORTNAMNS-, RUN-, SANNINGS-, SLÄKT-, SPRÅK-FORSKARE m. fl. — särsk. i förb. med prep., numera bl. efter l. i l. (vard.) på, förr äv. av l. över. En oförtruten forskare efter sanningen. Fryxell Ber. 14: 87 (1846). Tschermak har vunnit ett namn såsom forskare öfver meteorstenarnas natur. NF 16: 877 (1892). Store sökare af sanning, / Forskare af tingens grund. Snoilsky 5: 138 (1892, 1897). En forskare på Erik XIV:s historia. Grimberg SvFolk. 2: 345 (1914).
-BEGÅVNING. —
-MÖDA. (i vitter stil). —
-NATUR. Verd. 1884, s. 223. Odenius var en boren forskarnatur af spekulativ läggning. Flensburg (o. Collin) 169 (1915). —
-RUM. för forskare avsett rum i bibliotek l. arkiv. 2NF 34: Suppl. 624 (1922). —
Spalt F 1172 band 8, 1925