Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FOSSIL fosi4l, n.; best. -et (VetAH 1803, s. 47 osv.), ngn gg -iet 0400, äv. 0302 (WoJ (1891) osv.); pl. = (NF (1881) osv.) l. (alltid i ä. tid, numera sällan) -ier 0400, äv. 0302 (Placat 27/8 1723, s. 3 osv.), ngn gg -er (JernkA 1884, s. 221).
Etymologi
[jfr d. fossil (pl. -ier o. -er), t. fossil (pl. -ien), eng. fossil, fr. fossile; av nylat. fossile, substantiverat n. av fossilis (se FOSSIL, adj.)]
1) (†) om ur jorden l. bärgen hämtat mineral. Placat 27/8 1723, s. 3. Metallhaltiga fossilier kallas Malmer. Berzelius Kemi 2: 39 (1812). JernkA 1884, s. 221. — jfr MEDEL-, TALK-FOSSIL.
2) geol. o. paleont. i bärg- l. jordlager förekommande (o. därifrån uppgrävd) förstenad (l. förkolad) lämning av djur l. växt från tidigare geologiska perioder, förstening; jfr PETRIFIKAT; äv. om i bärg- l. jordlager förekommande avtryck av l. spår efter förhistorisk(t) djur l. växt. Undersöker han sedermera fossilier ur de kolhaltiga kalkstens-lagerna, .. så skall han finna att de på samma sätt öfverensstämma med hvarandra. JernkA 1827, Bih. s. 28. Andersson (1845). Med ett fossil menas lemningen af en djur- eller växtkropp, som af naturliga orsaker blifvit begrafven i jorden. Lindström Lyell 4 (1857). De fossil, som finnas i de älsta fossilförande lagren, äro till största delen mycket olika nu levande organismer. AHenning hos Flodström Naturförh. 68 (1918). jfr DJUR-, FISK-, HAVS-, INSEKT-, KARAKTÄRS-, LED-, VÄXT-FOSSIL m. fl. — (föga br.) bildl.; särsk. om person med antikverade åsikter o. d. Nyström NKina 1: 203 (1902, 1913; om kinesiska mandariner).
Ssgr (i allm. till 2; geol. o. paleont.): A: FOSSIL-FÖRANDE, p. adj. Fossilförande bergarter. 2SvLäkSH 8: 316 (1854). —
-GRUPP. (fossilie-) Sådana fossiliegrupper, som sällan eller blott tillfälligtvis anträffas. Lindström Lyell 216 (1859). —
-LÄMNING. (föga br.) Utaf fossillemningar vid Paris och på andra ställen af de eocena lagren finna vi att jorden nu ägde sötvattensreptilier. Hammargren Jordkl. 84 (1854).
B (†): FOSSILIE-GRUPP, se A. —
(1) -RIKE(T). stenrike(t). VetAH 1784, s. 116.
Avledn. (till 2; geol. o. paleont.): FOSSILISATION, r. l. f. fossilisering. 2NF 35: 985 (1923).
Ssg: fossilisations-process. Fennia XV. 3: 79 (1898). —
FOSSILISERA, v. -ing. förvandla till fossil. SD(L) 1895, nr 123, s. 11. På fastlandet kunna djurrester fossiliseras i vatten .., salt, flygsand (m. m.). BKonvLex. 4: 398 (1924). —
FOSSILISK, adj. (†) = FOSSIL, adj. Nordforss (1805). Meurman (1846).

 

Spalt F 1222 band 8, 1925

Webbansvarig