| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FOSSIL fosi4l, adj.; adv. -T.
1) (numera nästan bl. i vissa stående uttr., se slutet) i allm., om mineral: som uppgräves l. hämtas ur jorden, som förefinnes i jord- l. bärglager, mineralisk. Berzelius Kemi 1: 702 (1817). Fossilt salt. Svedelius Statsk. 4: 367 (1869). Den fossila substans, som hämtas ur berget. Thordeman Marco Polo 85 (1917; om asbest). — särsk. (i sht i fackspr., fullt br.) i uttr. fossilt bränsle, fossila kol o. d., om stenkol o. d., fossilt elfenben, om mammuttänder; ofta med anslutning till 2. Thelaus Skog. 99 (1865). Tackjernstillverkning med fossilt bränsle. JernkA 1868, s. 146. De fossila kolen: Antracit, stenkol och brunkol. Keyser Kemien 1: 99 (1869). Fossilt elfenben. 2NF 7: 387 (1907). 5SvGeolU 6: 89 (1915).
2) i sht geol. o. paleont. om (del av) organism l. avtryck därav: som tillhör urtidens djur- l. växtvärld o. som (i förstenad l. förkolad form) bevarats i bärg- l. jordlager (o. uppgrävts därur); jfr FÖRSTENAD, PETRIFICERAD, STENVANDLAD. En fossile Uroxe skalle. VetAH 1802, s. 287. De fossila skeletter efter fyrfotade djur .., som .. uppgräfvas ur .. jordlagren. Svea 1: 25 (1818). Fossila Växter. ÅrsbVetA 1822, s. 399. Lemning af fossil ren i mellersta Sverige. Düben Lappl. 384 (1873). Den fossila floran. Paulson Minnestal 76 (1899). 2NF 7: 387 (1907). — jfr SUB-FOSSIL. — särsk.
a) (†) oeg., om av människor förfärdigat föremål som nu endast påträffas bland i jorden funna lämningar från forntiden. Af .. (en viss typ av pilar) ha vi två former, både bland de fossila och ännu brukade. Nilsson Ur. I. 1: 22 (1838).
b) bildl. De stumma bokstäfverna i de moderna skriftspråken äro .. så att säga fossila lemningar af ett äldre uttal. NordT 1881, s. 264. Verd. 1888, s. 233. — särsk. (föga br.) om person l. åsikt o. d.: gammalmodig, föråldrad, antikverad. Han .. behandlar mig som en fossil ignorant. Strindberg TrOtr. 2: 50 (1890). Fossila idéer och politiska grottinnevånare. ST 1898, nr 2491, s. 1.
Spalt F 1223 band 8, 1925