Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FROD, f.; samt FRODE, sbst.1, n., o. FRODA, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(frod 1687. froda 1752—1805. frode 1732—1775)
Etymologi
[i avljudsförh. till FRAD(A); eg.: skum; besläktat med sv. dial. fraud, f., frö, m., skum, fräu, fetma, gödsel, isl. frauð, nor. dial. fraud, f., skum, fetma, frodighet; formerna frode o. froda torde vara bildade till FROD, adj.1; jfr FROD, adj.1, FRODA, v., FRODIG samt FRÖN]
(†)
1) (stor l. största) livskraft, kraftfullhet, blomstring, flor. Wij gå O Syster god, / Åg göma bårt din kråpp, som i sin bästa frod / Åg kwikka Lefnadz tid har lärdt att ligga stilla. Celsius Orpheus 86 (1687). Tessin Bref 2: 375 (1756). Huru många Botaniska frön utsådde blifvit, och i sommar updrifvas til sit frode, det utvisar … VDAkt. 1775, nr 292.
2) fetma, hull. Lind (1738, 1749). Möller (1745, 1755).
3) glädje, lust, gamman, fröjd. Vi bulle prächtigt vp, med frode, lust och gamman. Kolmodin QvSp. 1: 95 (1732). (Sv.) Frode .., (lat.) Gaudium, lætitia. Schenberg (1739). Thorild 1: 161 b (1805).
Ssg: (jfr 1) FROD-LEM. (†) om manslemmen. VetAH 1784, s. 209. Ahlman (1872).

 

Spalt F 1562 band 8, 1926

Webbansvarig